The secret world är ett smartare onlinerollspel

Men tro inte att det är ett mmo för precis alla

1 av 7
SPELA

ONLINEROLLSPEL Inom loppet av bara några timmar i ”The secret world” har jag analyserat morsekod, studerat 1500-talsmålningar på internet och upplevt något som liknar riktig skräck.

”The secret world” är i grunden ett onlinerollspel med allt vad det innebär. Men det är inte

eller

. Inte heller liknar det Funcoms tidigare spel

särskilt mycket. I en genre där känslorna normalt är begränsade till tillfredsställelsen av att nå nästa nivå lyckas Funcom genom nytänkande, risktagande och en tät värld skapa nya intryck och väcka tankar som jag inte trodde kunde rymmas inom ett onlinerollspel.

Skådeplatsen är vår egen värld, och ändå så annorlunda. I denna smältdegel möts alla myter, konspirationer och mörka hemligheter den mänskliga hjärnan har drömt fram under de senaste århundradena. Här strövar Neil Gaimans amerikanska gudar bredvid Dan Browns förlorade symboler, ”Twin Peaks” möter ”Buffy the vampire slayer”, medan H P Lovecrafts uråldriga tentakelgudar håller ett vakande öga över den dimhöljda New England-staden Kingsmouth.

Välbehövlig humor

Det hade varit lätt att gå vilse i denna sägnernas samtidslabyrint, men Funcom leker med klichéerna och får pusslet att gå ihop. De befolkar sin version av vår värld med de färgstarkaste, mest skruvade individer och varelser som genren skådat och kryddar det hela med välbehövlig humor – en alldeles för sällsynt vara i genren. Resultatet är en av de mest unika och fängslande världar som skådats i mmo-sammanhang.

”The secret world” väcker upptäckaren, detektiven och äventyraren i mig. Jag suger girigt i mig av hemligheterna; om dimman som omger Kingsmouth, om kulterna som väcker glömda fasor ur Egyptens sand och om skogsväsen i Transsylvanien. Storyn är lysande och berättas i välskrivna, välspelade och fängslande sekvenser. För den som precis spelat ”Star wars: The old republic” kan det först kännas lite märkligt med en stum huvudperson, men man vänjer sig snart. Jag trycker inte förbi en enda av de filmsnuttar där uppdragen presenteras – trots att jag gjort det i alla onlinerollspel jag spelat hittills, inklusive ”The old republic”.

Upptäckarandan stäcker sig också till formandet av ens karaktär. Funcom lämnar här några av genrens fundament – klasser och levels – därhän och låter i stället spelaren utforma sin egen karaktär utifrån ett färdighetshjul med över 500 förmågor. Vana onlinerollspelare kommer att känna igen systemet med tank, helare och skadegörare. Men rollerna är töjbara; genom att enkelt byta ut några av de sju aktiva och sju passiva färdigheter som alla spelare har tillgång till kan en hagelgevärsbeväpnad desperado plötsligt bli en blodsmagiker och kompetent helare, allt beroende på vilka färdigheter som köpts in.

Djupt och flexibelt

Det är ett modigt system som lämnar över mycket av ansvaret till spelaren, men i gengäld erbjuder genrens kanske djupaste och mest flexibla system för karaktärsutveckling. Nackdelen är möjligen att utrymmet för att göra alternativa karaktärer med helt andra inriktningar minskar eftersom varje hjälte till slut kommer att kunna behärska alla förmågor, i alla fall i teorin.

Spelmekaniken är i övrigt hyfsat traditionell, med onlinerollspelets klassiska strider och uppdrag. I de unika utredningsuppdragen kan dock jakten på svaren på gåtor och hemligheter ibland leda bortom spelets ramar och ut på internet i vad som blir ett slags metaspel. Där kan lösningen finnas på en hemsida för ett mystiskt företag eller i en renässansmålares penseldrag. Vid ett tillfälle får man ett meddelande med hemlig information från ett radiotorn, levererat i blixtsnabb morsekod. Den enda lösningen är att bita ihop, lyssna noga och med hjälp av det riktiga morsealfabetet analysera varje tecken.

Kreativiteten hos Funcom vad gäller utredningsuppdragen – som tyvärr blir färre ju längre in i spelet man kommer – är stor. Lika ofta handlar det om att pussla ihop ledtrådar via internet som att lösa logiska symbolpussel i spelet. Men det är aldrig för enkelt. ”The secret world” är första gången ett onlinerollspel får mig att känna mig smart, och jag älskar det.

Samtidigt är det här inte ett spel för alla. Det kommer inte att hålla dig i handen. Här finns inga vänliga gula pilar som visar precis var nästa quest äger rum. En del spelarröster har redan höjts och bett om förenklingar av alltför kluriga quests och för svåra bossar. Låt oss hoppas att de mörka makter som befolkar ”The secret world” inte hör bön. För det är just de krav spelet ställer på spelaren att ta egna beslut som, vid sidan av storyn och stämningen, gör det så bra. Här finns plats för krävande bossar och uppdrag som får mig att slita mitt hår.

För små skillnader

Funcom är utmärkta berättare och stämningsskapare och de konstruerar några av genrens allra bästa bossar. Spelets största svaghet är obegripligt nog det som borde vara en av dess största styrkor – de hemliga sällskapen och maktkampen mellan dem. Fraktionerna vilar på spännande ideologiska grunder, men spelupplevelsen skiljer sig inte tillräckligt mycket mellan dem. Trots att Funcom borde uppmuntra hemliga möten och smidande av planer om maktövertagande tillsammans med andra spelare får vi nöja oss med att möta de andra fraktionerna i pvp-strider som visserligen är habila men ändå lämnar en fadd eftersmak. Inte heller uppmuntras man att spela med andra i grupp tillräckligt mycket. Det är förstås lovvärt att ”The secret world” är en så fungerande soloupplevelse, men hotet och den desperata kampen hade känts mer brännande om man uppmanats att dela den med andra. Vill Funcom att spelet ska behålla sin dragningskraft också efter att alla quests spelats igenom bör de satsa på den här delen och våga ge spelarna mer ansvar även här.

Men så fort jag lämnar Illuminati-basen i New York och följer det underjordiska grenverket Agartha till det dimhöljda Kingsmouth eller ökensandens Egypten känns sådana randanmärkningar avlägsna. ”The secret world” är en frisk fläkt i en genre som under lång tid inte vågat förnya sig. För den tålmodige, för sökaren och för den orädde är det här, i vår egen hemliga världs berättelser, som det intelligentaste och mest stämningsfulla onlinerollspelet finns just nu.

FAKTA

➕➕➕➕ The secret world

Från 16 år

Format: PC (449 kr)

Spela även: ”Dreamfall” och ”Den längsta resan” (PC). Ragnar Törnqvist, huvudvisionären bakom ”The secret world”, har några av spelhistoriens bästa äventyrsspel på meritlistan. Hans bakgrund och känsla för gåtor och pussel färgar tydligt ”The secret worlds” bästa uppdrag.

Visste du att... ”The secret World” utspelar sig i nutid i vår egen värld, långt ifrån genrens normala fantasydominans? Spelarna spelar medlemmar i hemliga sällskap – Illuminati, Tempelriddarna eller sydkoreanska Dragon – och samarbetar mot det mörker som håller på att ta över världen samtidigt som de bekämpar varandra.

Just nu: väntar vi på den första av de uppdateringar med nytt innehåll som ”The secret world” är tänkt att berikas med varje månad. Lyckas utvecklaren Funcom hålla det tempot är det en bedrift som ännu inte skådats i mmo-sammanhang.

Magnus Eriksson