Mario har blivit en axelryckning
Svårt att hetsa upp sig över New super Mario bros 2
PLATTFORM Mario har blivit kapitalist. Sedan 2007 och Monopol-kopian ”Itadaki street DS” har han vid sidan av sitt arbetarklassyrke gjort karriär som fastighetsinvesterande mångmiljonär. Och jakten på rikedom fortsätter i ”New Super Mario bros 2” till Nintendo 3DS. Det är det första spelet i den 27 år gamla serien med ett lika övertydligt som motsägelsefullt budskap – pengar gör dig inte lycklig, men du ska ändå samla på dig så mycket av dem som möjligt.
Kaskadskiter slantar
Förutom att rädda prinsessan Peach från Bowser kretsar allt kring detta tema. Banorna kaskadskiter slantar. Fiender, blockhjälmar och guldblommor gör det möjligt för Mario att omvandla allt till guld i absurda mängder. Redan på första banan hinner man samla ihop över 500 mynt, och i multiplayer-läget tävlar man om vem som kan ta flest. Men bortsett från de tre stjärnmynten som finns på varje bana kan man inte spendera ett enda öre på något överhuvudtaget.
Det ändlösa pengaflödet är dessvärre den mest intressanta skillnaden mot det sex år gamla ”New super Mario bros” till Nintendo DS. Och då var det spelet ändå ganska fattigt på poänger, bortom att det var det första sidscrollande Mario-spelet sedan 1992. Det är talande att 3d-effekten, som borde vara en av de viktigaste nyheterna i ”New super Mario bros 2”, är den mest värdelösa i något spel till Nintendo 3DS. Allt den gör är att lägga en suddig hinna mellan karaktären och bakgrunden.
Ett hafsverk
”New super Mario bros 2” är ruinerat på den naiva och charmiga magi som annars definierat serien. Banorna är förvånansvärt korta, miljöerna är tråkiga och plattformsmomenten för simpla även för att vara ett lättvarvat Mario-spel. Det är lätt att se att mannen bakom spelet, Yusuke Amano, aldrig tidigare regisserat ett Mario-spel. Även Koji Kondo, kompositören bakom både ”Mario” och ”Zelda”, lyser med sin frånvaro. Kenta Nagatas tolkning av de klassiska melodierna är så ointressanta att man inte ens lägger märke till dem.
Det borde vara svårt att reducera ”Super Mario bros”, plattformsspelens plattformsspel, till en axelryckning. Men Nintendo visar att det är fullt möjligt genom att anförtro sin största spelserie åt ett gäng inskolade nybörjare. Samtidigt har de ändå rätt i sitt budskap. Att spendera pengar gör en inte lyckligare – åtminstone inte om man lägger dem på ”New Super Mario bros 2”.
