Manschauvinistiskt – tyvärr inte mästerligt

Darksiders II har mycket potential men är för ojämnt

ACTIONÄVENTYR Fantasy är en borderlinetolkning av religion. Precis som i religiösa skrifter målas världen svart och vit för att vi lättare ska kunna känna empati med de goda och stöta ifrån oss de onda. Båda tar upp metafysiska frågor, men även om de har många likheter finns det en stor skillnad – bara den ena erkänner sig vara ren fantasi.

Skiter ur sig episkt nonsens

Med det manschauvinistiska actionäventyret ”Darksiders” från 2010 trodde Vigil Games att det utan vidare eftertanke skulle vara problemfritt att slå ihop fantasy och kristendomen. Men även om spelet baserats på den bibliska berättelsen om apokalypsens fyra ryttare – pesten, svälten, döden och kriget – var det dessvärre som så ofta i fantasy-sammanhang bara en ursäkt för att skita ur sig så mycket episkt nonsens som möjligt.

Storyn i ”Darksiders” är nog för att orsaka mental härdsmälta. Jorden blir frontlinje för ett dispyt mellan änglar och demoner. Huvudkaraktären War hamnar i kläm när skulden för mänsklighetens apokalyps och den rubbade balansen bland världarna läggs på hans axlar.

En vinnarhäst – trots allt

”Darksiders II” tar vid där första spelet slutar. War har misslyckats med att rentvå sitt namn och stafettpinnen lämnas istället över till hans bror Death – vars väg till mållinjen blir allt annat än smidig. Förutom allsköns konstiga väsen som korrupta ängar, kvinnoskelett med fläskiga kurvor och stenar som äter sten tvingas man själv tampas med Vigil Games haltande speldesign.

Tankestimulerande pussel, välgjorda karaktärer och adrenalinsprutande bossfighter brottas med tempelkartor utan vägmarkering och otacksamma huvuduppdrag. De storvulna miljöerna i spelets inledning får mig att tappa andan – men till min stora besvikelse inser jag strax därefter att allt ser likadant ut. Inte ens danska kompositören Jesper Kyd (”Assassin’s creed”, ”Hitman”, ”Borderlands”) kan överrösta att det gjorts gubbröra av införandet av lootsystem och större områden med fler sidouppdrag.

Trots sin inkonsekvens är ”Darksiders II” en vinnarhäst i det slingriga fantasyloppet – på gott och på ont. Spelet hade kunnat bli ett mästerverk om det inte hade vandrat vilse i gränslandet mellan försumbart och fantastiskt.