Tekken har aldrig varit så här roligt

Beat ’em up Bannern blänger mig rakt i ansiktet på en av världens största spelsajter.

”Förboka nu för att få exklusiva karaktärer, en Snoop Dogg-bana och över 150 baddräkter!”

Det är alltså hit beat ’em up-genren tvingats retirera år 2012: in i en djungel av tuttar, rumpor och plågsamma produktplaceringar.

En gång i tiden var ”Tekken” inte ett spel man spelade för att det fanns så många baddräkter att dregla över eller för att man hört Snoop Dogg droppa titeln i en sponsrad låt. Man spelade det för att det var en systemsäljare. För att det var ett spel som fick folk att lyfta på ögonbrynen – och sedan skita på sig.

Lätt att spela – och älska

Trots den krassa marknadsföringen är det precis så ”Tekken tag tournament 2” känns – för oss som ens vet att det existerar, vill säga. Det är ironiskt att ”Tekken” en gång var lika tongivande som ”Call of duty” är idag, för det har bara blivit bättre och bättre i takt med att demografin smalnat av. Med ”Tekken tag tournament 2” tar Namco sin magisterexamen i beat ’em up-makande: aldrig förr har ett ”Tekken”-spel varit så omfångsrikt, så svårt att slita sig ifrån, så bekvämt i sitt eget skinn – med eller utan baddräkt.

Med dlc inräknat innehåller seriens comeback 59 karaktärer, en siffra lika sanslös som deras klassiskt urflippade stilkänsla. Som alltid är det lika lätt att spela som det är att älska. Tag team-mekaniken är, helt väntat, töntigt rolig. Det går att spela co-op. Det går att lära sig alla nya subsystem i ett lika utförligt som självironiskt träningsläge. Det går att skräddarsy karaktärernas utseende för den som orkar bry sig om sånt. Och det finns, för en gångs skull, tillräckligt många banor för att man inte ska ha memorerat varenda pixel i hela spelet efter en kvart.

Pandor och sumobrottare

Estetiskt plockar Namco de sista återstående bitarna ur seriens chokladask av kladdiga effekter, bubblande godisfärger och blixtrande neon. Det här är förmodligen det enda spel i år där du kan se en eldsprutande tentakeldemon göra upp med en boxande känguru och en panda i baddräkt mot en fond som kunde vara hämtad ur ”My little pony”. Eller där träningsläget då och då avbryts av flygande sumobrottare.

Det syns att ”Tekken tag tournament 2” lämnat hjärtat kvar i arkadhallen, att det är ett spel som götts på en diet av 100-yenmynt. Trots att det är ett spelmekaniskt mästerverk tar det aldrig sig självt eller sin allvarligt talat helt absurda design på för stort allvar.

Namco jonglerar upp ”Tekken” till höjder som egentligen bara ”Street fighter X Tekken” kan konkurrera med i år. Att de tvingas marknadsföra det med billiga gimmicks och nedladdningsbart krimskrams är ungefär lika rimligt som om Rolex skulle sälja sina klockor med hjälp av prenumerationer på Aktuell rapport.