Befriande avslappnat

ONLINEROLLSPEL ”Guild wars 2” är ingen revolution.

Det är inte heller spelet som slutligen störtar ”WoW”-dynastin. Men med spelen ställda bredvid varandra är det tydligt hur åren har gått sedan 2004, då Blizzard lanserade sitt ”World of Warcraft” och för alltid förändrade villkoren för genren.

Klädd i färgsprakande emo-skrud dansar ”Guild wars 2” nu ledigt runt giganten. De svidande vackra miljöerna går i handmålad stil och karaktärerna är som skapta för framtida cosplayparader. Striderna är nyskapande, flödande och lämnar gamla sanningar om fasta grupproller som tanks och helare bakom sig. Står du still så dör du.

Uppmuntrar samarbete

De på förhand omtalade ”dynamiska händelserna” är ärligt talat inte särskilt dynamiska, snarare repetitiva, slumpgenererade händelser. Men vad de framförallt åstadkommer är att föra spelare samman och lämna den gamla questmekaniken därhän. För första gången innebär närvaron av andra spelare alltid en hjälp, inte ett hinder, och utan att behöva leta grupper i chatten återupplivar främlingar varandra på slagfälten och försvarar tillsammans byar mot kentaurattacker som om det vore den naturligaste sak i världen.

Det här är ”Guild wars 2:s” omedelbara styrka – det uppmuntrar till samarbete och att spela med såväl vänner som främlingar. Och det gör det med en rad briljanta lösningar som det plötsligt framstår som obegripligt att andra spel saknat. Har din vän halkat efter och du ligger tio levlar före? Besök honom och du flyttas tillfälligt ned till hans nivå och kan spela med honom – men du får erfarenhetspoäng på din egen nivå.

”Guild wars 2” är den andra sidan av fantasymyntet, och över dess yta är ordet ”KUL” ristat med stora bokstäver. Det är den filosofin som skiljer Arenanets spel från konkurrenterna. Varje enskild strid ska vara rolig och varje inloggning meningsfull i sig – inte bara syfta till ett mål längre in i framtiden.

Oförskämt modernt

Spelets verkliga genidrag är också affärsmodellen; ”Guild wars 2” är gratis att spela när man väl köpt spelet. Tesen om att den gamla prenumerationsmodellen är död har aldrig känts sannare än nu, och i ett spelklimat befolkat av alltmer flyktiga spelare kunde det inte ligga mer rätt i tiden.

”Guild wars 2” är ett oförskämt modernt spel. Det tar oss tillbaka till ännu en omgång svärd och trolldom, men lyckas ändå förnya vårt sätt att se på genren. Därför bortser jag mer än gärna från att spelet saknar ett fylligt endgame och att den personliga storyn är så dålig att den gör mig generad. Det kräver inte orimliga insatser av spelaren – här finns varken raider eller någon egentlig grinding – utan det är upp till spelaren att i stället hitta saker att få ut av spelet.

Den som rör sig mellan utforskande, dynamic events, crafting och storslagen pvp kommer att få ut allra mest. Någonstans handlar det fortfarande om att fylla rutor med erfarenhetspoäng, att hitta utrustning och att besegra fiender. Men ”Guild wars 2” gör det med en befriande lätthet och avslappnad inställning. Det visar att gamla sanningar inte behöver tas för givna och att genren mest av allt behövde göra upp med sina gamla älsklingar.