Myspysiga ”Stjärnorna på slottet” roar – även utan konflikter

1 av 5
TV

Myspyset fortsätter.
Även om det fanns mörka stråk - skilsmässa och sjukdom - i Lia Boysens berättelse om sitt liv, så präglas årets ”Stjärnorna på slottet” av att alla bara har trevligt tillsammans.

Inget fel med det.

Det ger mer braskande rubriker för oss kvällstidningsmurvlar om stjärnorna brakar samman i lite gräl, men det blir nödvändigtvis varken bättre eller sämre tv om de inte gör det.

Gunnel Fred ställer frågor och kommenterar vad som händer. Johannes Brost skrattar gärna igenkännande åt de dråpliga situationer som skådespelare hamnar i. Magnus Uggla kommer med de roliga kommentarerna, typ Brann det i huvudet på dig? (inför Lia Boysens märkliga turer kring ett prov till scenskolan) eller Jag har en känsla av att vi ska klä ut oss i malätna kläder (inför ett lekmoment i avsnittet). Sofia Ledarp har, hittills, inte tagit så stor plats. Men står i centrum i nästa program.

Berättelse som berörde

För Lia Boysen blir förstås denna omgång väldigt speciell.
Eriksbergs slott, där programmet har spelats in, är snudd på hemmaplan för henne. Hennes mormor växte upp där. Bodde sedan, efter en skilsmässa, i ett torp tvärs över sjön från slottet.

Lia Boysens program berörde, då där fanns flera djupt gripande historier.
Historien om Erik, släktingen som led av psykisk ohälsa och blev djupt deprimerad och som fick bo hos Lia Boysens mormor och som blev en favoritsläkting för Lia. Känslorna för Erik, var sedan något hon kunde använda sig av när hon spelade en mor med psykiskt sjuk son i tv-serien ”Jordskott”.

Där fanns historierna om hur Lia Boysens skilsmässa (från sångaren/skådespelaren Anders Ekborg) drev in henne i ett närmast maniskt arbetstempo och hur hon sedan rasade i vikt och det visade sig att hon hade giftstruma, som bland annat förändrade utseendet på hennes ena öga.

Roligare för de på plats

Där fanns också, förstås, framgångshistorien Lia Boysen. Tv-serien ”Det nya landet”. Förmågan att ro en huvudroll i en fransk långfilm i land, trots att man inte kan prata franska. Guldbaggevinsten. Som hon ju år 2007, egentligen, vann för fel film, hon borde ha vunnit för ”När mörkret faller”. En film som man förstod står henne närmare om hjärtat. Inte minst för att den berörde människor på djupet på ett helt annat sätt.

En underhållande timme. Men när Lia Boysen regisserade filmscener med de andra i de kläder som Uggla kallade för malätna, var det nog roligare för de på plats, än för oss i tv-sofforna.