Kalle Anka välsignar allmän-tv:s tittarsiffror

TV

Så är det dags för samma procedur som alla år med Kalle Anka. Ingen välsignar som Sankt Kalle allmän-tv:s tittarsiffror. Ack vore det alltid jul i Sveriges Televisions härjade bunker.

Vi behöver allmän-tv mer än nånsin. Men inte vilken allmän-tv som helst. Det knepiga är att det inte finns en rejäl målbeskrivning

I decennier antogs att allmän-tv:s stora uppgift var att förankra folkhemmet. Eller som dåvarande programchefen för tvåan Oloph G Hansson en gång försäkrade mig:

–Jag skulle aldrig drömma om att anställa nån som inte delade folkrörelsetanken.

Med såna förutsättningar satt opartiskheten och granskandet löst. Det som premierades var knappast tittaren som den medvetne tv-konsumenten. Vi var tvärtom nådevalpar framför rutan.

I tanke ord och gärning skulle vi formas av utvalda journalister.

Att vi fick så många amerikanska tv-serier ända in i Kalle Anka på julafton handlade om att såna program var vad svensk tv fick köpa in när det inte fanns pengar nog att göra hela utbudet självt.

Så småningom fick tv skickliga inköpare som valde program som kolliderade med folkhemsideologin men det är en annan historia.

Mastiga kulturutredningar ogillade tv överlag. Man beklagade att folk föredrog att sitta hemma framför sin tv istället för att gå ut i mörka natten och uppleva annan kultur efter en lång arbetsdag.

Sverige är enda tv-landet på jorden där en argsint, byxlös anka samlar flest tittare av alla program

Men om svenska folket föredrog tv framför all annan kultur så betydde inte det att man hade den tv man förtjänade.

Svenska folket fick hålla till godo med vad som serverades. För den tidens allmän-tv var det angeläget att hålla sig väl med politikerna. De varken begrep eller gillade tv och bestämde oförskräckt när tv skulle släcka ner på kvällen (tidigt förstås och man åberopade omsorg om folkhälsan).

Kalle Anka på julafton är en påminnelse om den enda tv:n vi en gång hade. När de kommersiella kanalerna kom fick vi Kalle Anka året om varenda dag i veckan.

Ändå håller vi fast vid den gamla monopol-tv:ns Kalle Anka-jul. Det är en trofasthet som profilerar Sverige som enda tv-landet på klotet där en tecknad argsint byxlös anka varje år får fler tittare än något annat program.

En tv som enar nationen runt Kalle Anka är ett tänkvärt resultat av en statlig kulturpolitik som kostat miljarder. Att tv sen destillerat fram Kalle Anka med Arne Weise som svenskhetens Mount Everest kanske inte bara speglar svenska hjärtans djup.

Kanske handlar Kalle Anka också om tv som oslagbart stöd under ett sällsynt påfrestande julfirande jämfört med andra länder.

Räkna framför allt med ökat internationellt tv-intresse för svenska hjärtan nästa år. Som ordförandeland i EU kommer rader av internationella tv-bolag att söka upp oss och be om förklaring på det här med hela folket samlat runt Kalle Anka på julafton.

Men hur ska det bli med allmän-tv, kolossen med alldeles för många anställda? De 326 som uppges ska få sparken är en droppe i havet.

Var finns cheferna som skapar effektivitet i produktionen utan att erfarna medarbetares lojalitet och kunskap kommer i kläm? Varför ska svensk allmän-tv pröva grepp hämtade från amerikansk bilproduktion? Både dansk och finländsk tv visar andra vägar. Holland är ett tredje spännande exempel. Varför ses inte svensk allmän-tv som en del av en allmäneuropeisk kvalitets-tv?

Kanske för att allmän-tv saknar en styrelse som begriper sig på tv och intresserar sig för Europa. För tv-tittaren är det förstås ingen katastrof om proffsen hoppar av eftersom vi snart hittar dem i andra tv-kanaler. Tv-landskapet behöver proffs i alla åldrar i alla kanaler. Det som intresserar publiken är en höjd nivå på svensk tv, oavsett om kanalen är kommersiell eller företräder Sveriges Television. Proffsen från allmän-tv stärker det publikförtroende de kommersiella kanalerna behöver.

Och vart syftar den allmän-tv som nu slår ihop alla samhällsprogram och kröner tårtan med välgörenhetsgalornas oförargliga Kattis Ahlström som programledare? Ska målsättningen kanske vara att röra och gripa och den vägen utmana de egna rekordsiffrorna för Kalle Anka på julafton?

Det köper jag inte. God jul.

Kerstin Hallert (tv@aftonbladet.se)