Prisade kulturprogram undanhålls tittarna

TV

Dans och balett i tv är rutans hemligaste smultronställe. Det blommar upp i allmän-tv i hela Europa under de stora helgerna.

Några av tv-världens mest berömda balettprogram har gjorts av Sveriges Television. I denna superexklusiva genre har svensk allmän-tv rader av prestigefyllda priser. Så med tanke på att det är du och jag som betalat kalaset är det bra konstigt att vi ser så litet av härligheterna.

Årets helger har inte haft någon enda av de stora praktfulla baletterna. Ingen har satts att plocka fram höjdarna i källaren.

Stockholmsoperans eleganta version av baletten ”Nötknäpparen” med Pär Isbergs spirituella grepp om den magnifika sagan fick en uppmärksammad tv-version, som borde göra baletten till svensk helgtradition för hela familjen.

Men nej. Samma tv som skapar stor kultur för alla nöjde sig ännu en gång med att låta julaftonens Nötknäppare i ettan vara en tecknad kanadensisk film med svenskt tal. Däremot kunde Isbergs balett ses i den franska musikkanalen Muzzik åtskilliga gånger under december.

Export i all ära – ska svenska folkets pengar till tv-program inte betyda bättre möjligheter för svenska tittare att avnjuta härligheterna?

Helgens enda balett gick i tvåan, en repris 6 januari av Norrdans i Sundsvall med programmet ”Standing waves”. Producenten Janne Petterssons skickliga grepp om ljussättning, dräkter och kamerateknik gjorde programmet väl lämpat för visning under dans- och balettfestivalen Dansforum i Monte Carlo där 162 tv-program från 27 länder profilerar en genre som söker den stora tv-publiken.
Några av världens mest berömda balettprogram har gjorts av SVT. Konstigt att vi får se så litet av härligheterna Hur det ska ske diskuterades hett under de fyra festivaldagarna.

Typiskt nog uttalade inte så få ett genuint förakt för tv.

Film skulle vara finare liksom än att nå stor publik i tv.

Jag har mött den åkomman förr: folk som gör dokumentärer är ofta svårt drabbade. Sköna undantag finns, som den nu med rader av grandiosa internationella som svenska priser höljda dokumentären ”Jag älskar dig Natasja” skapad av Kåge Jonsson och Håkan Pienowski , två av de ytterst få kvarvarande äventyrarna på Sveriges Television. Ni missade väl inte annandagens hyllningsvisning av det mest prisbelönta programmet i rutan?

I Monte Carlo fick Sveriges Television ännu ett internationellt pris för ett redan prisbelönt balettprogram: för bästa överföring (från scen till tv-rutan) belönades koreografen Mats Eks version av ”Törnrosa” (med Törnrosa som knarkare). Tänkvärt nog ökar priset Eks status medan inte en människa vet vem tv-regissören är, alltså Gunilla Wallin ansvarig för den hittills största dansproduktionen i svensk tv-historia. Mats Eks baletter var spännade för 20 år sen medan Wallin är den som med tv förnyar en hel konstart.

Och till svenska kulturella doldisar hör just namnen bakom kameran som Gunnar Källström som särskilt omnämndes av juryn. Mycket riktigt gick stora priset från Dance Screen till ett suveränt öga vid kameran som David Hinton från BBC för ett balettprogram byggt helt på rytmerna i flygande moln av fåglar.

–Alla kan göra balettprogram med dagens digitala kamerateknik, knepet är att bara de allra bästa dansarna duger om det ska blir riktigt bra, säger en gigant i genren som Ross Mac Gibbon , före detta premiärdansör, som efter många år hos BBC hade världspremiär för sin ”Moon water”, en kulturell crossover inspelad pa Taiwan där en tai chi-tränad balett möter Bachs solocello, raffinerad som menyn på närbelägna Café de Paris.

–Hur ska det bli med balett under nya regimen på svensk tv, säger jag som noterar inte en enda inköpare från svensk tv.

Gunilla Jensen , jurymedlem från SVT Drama, är inte ett dugg oroad av att hela tv-huset stormar.

–Vi har bra gehör hos cheferna, försäkrar hon.

Annars är det faktiskt så att det mesta dansprogrammet i svenska rutan hittar man i fyran 12 januari: ”Explosiv dans”.

Det två år gamla programmet visar fler dansstilar än något annat tv-program nånsin hunnit med och tänkvärt nog för att det skapats – inom ramen för kunglig brittisk välgörenhetsgala – för att stötta dem som mist benen genom landminor.

Kerstin Hallert (tv@aftonbladet.se)