Regi av en ”stålman”

TV

Skymningen

Gripande tv-drama, om en ung man (Robert Sean Leonard) på väg att dö i aids.

Men filmen är mer känd för att den är regisserad av Christopher Reeve, sittande i rullstol.

Han är förlamad sedan en ridolycka 1995.

Den 48-årige skådespelaren hade fram till dess haft en hyfsad karriär, även om inga roller riktigt var i närheten av den stjärnglans han fick genom att spela Stålmannen i fyra filmer 1978–1987.

Olyckan förändrade, förstås, allt. Han är förlamad från nacken och nedåt, sitter i rullstol och har svårt att andas.

Men hoppet om att bli delvis frisk har han aldrig gett upp. Han är med och samlar in pengar till ryggmärgsforskning och är övertygad om att hans skada kommer att kunna botas inom en snar framtid.

Att det skulle vara en orealistisk förhoppning håller han inte med om, utan uppger att han vet exakt hur långt forskarna har kommit.

– Om tio år hoppas jag att allt det här är en gammal mardröm, har han sagt.

Ett skådespelarjobb har han gjort efter olyckan, en nyinspelning för amerikansk tv av Hitchcockklassikern ”Fönstret åt gården”.

Och så har han alltså regisserat det här dramat, om en aidssjuk yngling och hur det påverkar hans familj.

Gripande och välspelat, med Glenn Close, Bridget Fonda, David Strathairn och Whoopi Goldberg. (In the gloaming, 1997)

SVT 1 22.25

Space Jam

En amerikansk komedi som blandar riktiga människor och tecknade figurer, Michael Jordan och Snurre Sprätt.

Dels är det en sportfilm. Ett lag som har oddsen emot sig måste vinna den avgörande matchen. Sådana filmer har vi sett många, men det går fortfarande att få ihop nya historier.

Men inte med tecknade hjältar som kan göra allting. Det blir inte spännande när huvudpersonerna kan sträcka sig över hela planen och lägga i bollen.

Sport, och sportfilmer, har regler. Tecknade komedier är roliga just för att de inte har regler. Att de bryter mot allt.

Så ”Space Jam” faller mitt emellan.

Tekniskt är det en skicklig produkt, där levande skådespelare som Jordan och Bill Murray (som sig själv) smälter in fint i den ritade miljön. Musiken är bra.

Men historien är ointressant. Och då talar jag ändå om den amerikanska versionen. Att höra amerikanska kändisar som spelar sig själva tala svenska är att begära för mycket av fantasin. (1996)

SVT 1 18.35

Jeanne d’Arc

Påkostad tv-serie i två avsnitt, som är aningen bättre än Luc Bessons pompösa film. Med Shirley MacLaine, Peter O’Toole, Jacqueline Bisset, Powers Boothe och 18-åriga Leelee Sobieski, som är ett fynd i titelrollen. Hon har tidigare setts i ”Deep impact” och ”Eyes wide shut” och har senast gjort thrillern ”The Glass house” med Stellan Skarsgård. (Joan of Arc, 1999)

TV 1000 2.00

Jan-Olov Andersson