Mångfald blir enfald när SVT föryngrar

TV

Knappt har nyåret passerats så nås vi av nästa dumhet från regimen inifrån tv-bunkern på Gärdet. Nu ska hallåorna föryngras.

Tror Maria Curmans grabb-tv att hallåor är nån slags revybalett?

Ser tv-chefer aldrig på tv? Förstår dom inte själva genialiteten med hallåor som speglar svenska folkets mångfald i ålder och erfarenhet?

Inför beslut om att gå från mångfald till enfald tiger tv-styrelsen. En svensk tv-chef får sparken endast om han är korkad på det politiskt korrekta viset. Dit hör inte idiotier som kommersiella påfund med enhetsutseende på tv-hallåorna. Detta får passera fast det angelägna för en styrelse som slår vakt om allmän-tv borde vara att reagera på det kommersiella ogräset.

Av detta lär vi att allmän-tv i vårt land har en politiskt korrekt tv-styrelse som inget begriper om tv och är stolt över det.

Allmän-tv behöver inte hallåor av viss ålder för sin image. Allmän-tv har som mål och mening att vara tv med plats för alla åldrar.

Allmän-tv ska vidare som enda uppdragsgivare ha allmänheten, det vill säga du och jag. Beslutet att sparka äldre hallåor utgår inte från något enda önskemål från oss tittare.

Tvärtom. Vi gillar elegansen i själva erfarenheten.

Ansvarig supergrabb är nu programchefen Thomas Nilsson. Han hoppade in efter grabbarnas grabb den sparkade Mikael Olsson. Nilssons perspektiv är just precis danat inom kommersiell tv. Han rekryterades från TV4 av Lasse Weiss som i sin tur tilläts rekrytera folk till ett företag han aldrig började på.

Såna fasoner borde styrelsen fundera över. Ställer styrelsen verkligen upp på att allmän-tv utvecklas till kommersiell grabb-tv?

Rekrytering med åldersdiskriminering som norm är värdigt endast en nation utan identitet.

Nu är det också så att vår tv är en del av Europa. Europeisk tv har inga hallåor alls. De är ersatta med trevliga röster. Dels är systemet billigare, dels är en röst lika intim som ett ansikte. Dessutom är en röst åldersneutral.

Beslutet att sparka hallåor utgår inte från något enda önskemål från oss tittare. Tvärtom.

En röst skulle framför allt befria svenska tittare från det svenska fenomenet med hallåan som moralisk pekpinne. Vi har nu inte så få programpresentatörer som ser som sin uppgift att med tillrättalagt minspel styra publiken till lämpligt känsloläge inför kommande program. Ja det är förstås det yngre gardet som kör med påfundet.

Fyrans så kallade dokumentär ”Världens värsta skilsmässa” var ett hjärtlöst hopklipp i tiden principiellt intressant endast för att stilen profilerar den kommersiella angloamerikanska tv-kulturens allt snabbare jakt på billigast möjliga sätt få publik på mänskliga tragedier. Draghjälp ger framgångsrika sociala experiment som ”Robinson” och ”Big Brother”. Jag räknar med att vi en dag har direktsänd rysk roulett i rutan.

TV4 har långt mer att vinna på att få publik på granskning av genren istället för att okritiskt slå följe med oanständighetens tv som vi alla förstås ska känna till existerar.

Till allmän-tv:s avarter ansågs i många år höra programmet ”Året med kungafamiljen”. Men tv har med tiden skärpt sig och kungafamiljens tv-vana har kommit till heders.

Det är inte dumt alls med en kung som elegant avslappnad med glimten i ögat är den svåra tv-mässigheten själv samtidigt med det svåra svenska ordförandeskapet i EU. Göran Persson har anledning att detaljstudera majestätets diskreta mästerskap. Det är i år som miljoner européer ska upptäcka Sverige just precis med tv.