”Rollen som Lars var extremt tuff att göra”

När Jakob Eklund som den vinddrivne Lars Andersson återvänder till sin barndoms Lysehamn finns hans gamla flamma Marie (Ebba Forsberg) där. Det visar sig att också lågan är kvar mellan Andersson och hans älskarinna.  
Foto: Pelle Lund
När Jakob Eklund som den vinddrivne Lars Andersson återvänder till sin barndoms Lysehamn finns hans gamla flamma Marie (Ebba Forsberg) där. Det visar sig att också lågan är kvar mellan Andersson och hans älskarinna.  
TV

Jakob Eklund gick aldrig ut grundskolan. Han visste ju att han skulle bli målare. Aldrig i livet skådespelare som sina föräldrar. Men generna – med hjälp av Sven Wollter – tog över.

Det skulle ändå dröja många år efter scenskolan innan Jakob själv insåg att han inte är målare.

– I början såg jag bara mina kolleger som skådespelare. Själv visste jag att jag egentligen var målare. Det var först när jag fyllt 30 som jag började tänka ”jo, jag är nog skådespelare”, säger han och tar en klunk av ölet.

Aftonbladet träffar honom på ett kafé utanför Dramaten, som i vår och sommar åter är hans arbetsplats. Han sade upp sig därifrån för två år sen efter att ha varit tjänstledig i flera år för att filma och göra tv-serier. Nu är han tillfälligt tillbaka i fadershuset igen.

I tv-rutan får vi sex måndagskvällar framåt se honom övertygande bevisa det han själv hade så svårt att inse – att han är skådespelare. Det gör han som Lars Andersson i tv-serien ”Anderssons älskarinna”, hans livs hittills största och mest krävande roll.

– Det är det mest omvälvande jag varit med om, säger Jakob. Det var extremt tufft också. Vi gjorde sex timmar film – tre biofilmer – på nio månader. Så där tre minuter om dagen.

– Jag står för Andersson hela vägen och har inga ursäkter. Jag känner också en slags lycka över att få ha varit med och berätta en sån här historia, uppbackad av ett helt företag. Det fick kosta pengar. Jag känner mig stolt inför licensbetalarna.

Totalt medverkar över 50 skådespelare och närmare 1 500 statister i serien.

”Anderssons älskarinna” är regissören och manusförfattaren Björn Runges första tv-serie. Han arbetar i en egensinnig stil och har gjort långfilmerna ”Harry & Sonja” (som visas i SVT 1 den 7 februari), ”Vulkanmannen” och ”Raymond”.

Runge och Jakob Eklund hade aldrig mötts när de träffades i Roy Anderssons studio i Stockholm. Jakob hade inte ens sett manuset innan han skulle provfilma för Runge.

– Det ”klickade” direkt mellan oss, minns Jakob. Jag blev alldeles upptänd! När jag gick därifrån hoppades jag intensivt att Björn ville ha mig med.

Jodå, en tid senare fick Jakob ett tjockt manus. Det var det bästa han läst i filmväg.

– Det gick bara rätt in, säger han entusiastiskt. Trots att det är rätt stor skillnad mellan Björn och mig kändes det som om en tvillingsjäl skrivit manuset.

När serien börjar är Lars Andersson på dekis med spelskulder, jagad av fordringsägare och övergiven av sin kvinna och deras tvåårige son. När så även hans hund dör rämnar allt för honom och han beslutar sig för att begrava hunden i sin barndoms Lysehamn. Han blir stoppad på vägen av en indrivare som erbjuder honom att slippa skulderna om han skjuter en man – som visar sig vara hans systers före detta man...

Hur det går ska vi inte avslöja men Andersson kommer i alla fall till Lysehamn, ett samhälle i upplösning. Hans osympatiske far Erik ( Ingvar Hirdwall) hyser utackorderade gamlingar.

I Lysehamn bor också Anderssons före detta fru Annette och deras 16-årige son Tommy som han inte sett på 16 år.

Men framför allt finns Marie ( Ebba Forsberg) där – ”Anderssons älskarinna”, som han aldrig kunnat glömma. Hennes man Einar ( Krister Henriksson) sitter i rullstol sedan Andersson körde på honom i fyllan.

Under seriens gång tvingas Andersson konfronteras med sitt förflutna och sin familjs grymma och blodiga historia. Det förändrar i grunden hans liv.

– När det gäller film gäller det på sätt och vis att göra sig av med skådespelarrollen, säger Jakob. Teater är hjärna och muskler. Film är mer intuitivt och korta processer. Det passar mig nog bäst. Det jag kanske mest uppskattar med att vara tillbaka på Dramaten igen är repetitionerna.

Hur var det med skolan och hur gick det med målandet?

– Jag lärde mig aldrig att gå i skolan. Och när jag började i sjuan tog flickor och annat roligt över. Jag kan fortfarande inte gå på kurser fast jag skulle vilja det. Har till och med svårt att gå på föräldramöten!

– Jag visste ju hela tiden att jag skulle börja på konstskola eftersom jag alltid hållit på med bilder och teckningar. Och det gjorde jag när jag var 16. Det var där jag träffade min äldsta dotter Toves mamma. Jag trivdes på konstskolan – ingen kollade att man kom i tid till lektionerna och så – men började ändå jobba som vaktmästare på Sahlgrenska eftersom vi behövde pengar. Vi tänkte att Toves mamma kunde få bli klar först.

Jakob tyckte det var roligt att jobba – och att bli vuxen. Han blev kvar på Sahlgrenska i över fyra år. Men samtidigt väcktes skådespelarintresset. Påhejad av sina vaktmästarkolleger tillbringade han all ledig tid på Angeredteatern där han satt och iakttog skådespelarna.

En av dem var Sven Wollter, kollega och vän till Jakobs pappa Olof Eklund, som dog när han bara var 47 år. En kväll undrade Wollter om Jakob behövde hjälp med att läsa in prover eller så.

– Jag fattade nog inte hur generös Sven och även hans Viveca (som har en roll i ”Anderssons älskarinna”) var mot mig, säger Jakob. Efter föreställningarna på kvällen tog han tag i mig medan Viveca satt hemma och var barnvakt. På samma sätt hjälpte Sven många andra. Jag hoppas få lust att göra samma sak själv. Det känns nästan som en skyldighet.

Lustigt nog filmdebuterade Jakob som son just till sin läromästare Sven Wollter i ”Änglagårds”-filmerna.

När Jakob började scenskolan i Stockholm som 22-åring hade han separerat från Toves mamma. Där träffade han i stället Marie Richardson, som varit hans sambo sen dess, 17 år nu. De har Klara, 5, och minstingen Leon, 6 månader, tillsammans. Klara är van vid att vara med vid både mammas och pappas filminspelningar (mycket praktiskt i ”Noll tolerans” , deras enda gemensamma film hittills) medan Leon hittills förstås varit mest med mamma när hon jobbat. Han låg förresten i hennes mage när pappa spelade in ”Anderssons älskarinna”.

Lille Jakob själv växte upp i konstnärs- och skådespelarkretsar i Göteborg. Där ritades minsann inga enkla barnteckningar utan små 5-åringar ”målade tavlor” inför kritiska föräldrar.

– Redan vid den åldern diskuterade de om barnet hade ”talang” eller inte. Det är ganska skrämmande så här efteråt, säger Jakob och skakar på huvudet.

Det är något hans barn ska få slippa uppleva. För Jakob känns det som att han på ett sätt missade sin egen barndom i denna annorlunda miljö. Men han ler när han säger:

– Jag får leka på scenen och framför filmkameran som vuxen i stället.

Till sist – hur går det med ditt måleri?

– Jag har försökt ta upp det som hobby. Men det känns frustrerande. Jag är inte riktigt bra på att stå ensam och arbeta. Det slipper skådespelare. Dessutom går nu, roligt nog, min stora dotter Tove på konstskola. Då kan väl jag få lägga av?

FAKTA/Jakob Eklund

Lars-Olof Berglund