I skuggan av Van Veeteren

1 av 2
TV

Den första polis Sven Wollter gjorde i tv var 1967. Sen dess har vi till exempel sett honom som Kollberg i ”Mannen på taket” och Jarnebring i ”Mannen från Mallorca”.

Nu är Wollter i tre timslånga avsnitt tillbaka som kommissarie Van Veeteren i den nya kriminalserien ”Återkomsten”.

De flesta minns nog att Van Veeteren i Sven Wollters skepnad första gången presenterade sig för tv-publiken i början av förra året. Det var i filmatiseringen av Håkan Nessers ”Det grovmaskiga nätet”. Kommissarien gick hem hos tittarna.

När han nu återkommer lider han av svårartat diskbråck, men hjärncellerna är i lika gott skick som tidigare. Utan att avslöja hur blir inte bara mördaren avslöjad. Även diskbråcksproblemet löses under seriens gång – tack vare Van Veeterens nya snygga medarbetare Ewa Moreno (Åsa Karlin).

– Ja, jag kan slänga kryckorna, säger Sven Wollter med ett leende.

När Aftonbladet träffade honom för någon vecka sen fanns inte heller en tillstymmelse till krämpor hos 67-åringen. Ingen kan tro att Sven Wollter egentligen med råge borde vara pensionär.

– Jag passade på att löga mig ordentligt i ”Ungdomens källa” när Magnus och jag var på Azorerna i januari, säger Sven och ler igen. Magnus är hans yngsta barn.

Å andra sidan har Sven Wollter alltid sett yngre ut än sina år. Sven var faktiskt fyllda 41 när han gjorde Gustav i ”Raskens”.

Åter till Van Veeteren, som vi också snart får se i den tredje Nesser-serien ”Kvinna med födelsemärke”. Den börjar sändas den 6 april.

Blir det din sista Van Veeteren?

– Man ska akta sig för att hålla på för länge som seriefigur. Men det finns fem Nesser-historier till att välja emellan. Hittar vi den rätta är jag beredd. Jag är inte trött på Van Veeteren ännu. Och samtal pågår...

Vad är så bra med Nesser?

– Han bjuder hela tiden på nya aspekter av brott och straff. Nesser är moralfilosofisk och diskuterar hur en människas gamla skuldbördor söker upp honom eller henne. Han försöker hitta begripligheten hos mördaren. Hur kunde det bli så?

– Gamla trötta kommissarier i tv-serier och filmer är ju nästan en schablon. För mig är det en utmaning att sätta själ i den. Van Veeteren intresserar sig för det som är väsentligt. Det är kul att spela den rollen!

Som ni ser i rutan här intill har Sven Wollter gjort åtskilliga poliser i andra filmer och serier. Själv umgås kpml(r)-aren – som även gestaltat flera svenska kungar och kapitalister som Alfred Nobel och Marcus Wallenberg – normalt inte med poliser. Men från 1 november -99 fram till i maj i fjol hade Sven Wollter poliser tätt in på livet. Efter mordhot från nazister levde Sven med polisbeskydd dygnet runt.

Hur var det?

– De är de enda poliser jag personligen känner. Det fungerade alldeles utmärkt. Jag lärde känna ett 15-tal bra. De är människor med stor social kompetens och vi blev jättegoda vänner. Det är svårt att undvika när man till exempel åker bil ända till Arvidsjaur tillsammans. Då hinner man tala om det mesta.

– Och jag har fortfarande deras telefonnummer kvar. De vill att jag ska slå larm om jag känner mig hotad på nytt.

Hände något allvarligt under de där månaderna?

– Jag vet att det smögs runt mitt hus på Kungsholmen. Och det revs ner en del affischer under mina turnéer. Men vi vet inte om det gjordes av nazister eller av intresserade kvinnor...

Är hotet borta nu?

– Jag tänker fortfarande på var jag rör mig. Jag tar inte vilka gator som helst när jag är ute och går.

I början av 1998 genomgick Sven en operation för cancer i tjocktarmen. Bara några veckor senare var han i full fart igen.

Hur mår du nu?

– Bra. Jag går fortfarande på kontroller. Men det blir allt glesare mellan dem. Jag har förresten en liten rolig historia i samband med den cancern.

Hur lyder den?

– Jag lyckades sluta röka tack vare en akupunktur-kur. Men det var då tjocktarmen började krångla. Kroppen kanske inte gillade att jag slutade röka? Jag har diskuterat det här med mina läkare och de har inget bra svar. Men nu snusar jag bara...

Vid 67 års ålder är Sven alltså vid full vigör och fortfarande småbarnspappa. Minstingen Magnus är bara sju år. Pappa tar hänsyn till honom i sina engagemang och planerar sina turnéer så att de får sina veckor tillsammans regelbundet.

Just nu turnerar Wollter runt om i landet med pjäsen ”Märk hur vår skugga”. I den spelar han Bellman, som sitter i gäldshäktet på Stockholms slott i april 1794. Turnén avslutas med föreställningar i Svens gamla hemstad Göteborg i slutet av mars.

Lägger du av sen?

– Nej, i sommar ska jag spela ”Kung Lear” i Roma klosterruin från den 20 juni långt in i augusti. Jag tar semester efteråt.

Så du pensionerar dig inte?

– Nej, nej! Det finns bland annat planer på att göra lågbudgetfilmer med unga nya manusförfattare. I vår bransch är det lyckligtvis inga generationsmotsättningar.

Just nu njuter Sven av att se Jakob Eklund i ”Anderssons älskarinna”, som han tycker är fantastiskt bra. Det var Sven som hjälpte Jakob att ta de första riktiga stegen mot skådespelaryrket.

Själv minns Sven vilken nära kontakt han fick med Edvin Adolphson när de spelade in ”Hemsöborna”. Den gamle skådespelaren var mycket generös med att dela med sig av sina erfarenheter. Precis som Wollter varit mot Jakob Eklund och andra blivande skådespelare.

Just Eklund var egentligen inställd på att bli målare. Att stå med pensel i hand ägnar sig Sven Wollter nu gärna åt på äldre dar i sin ateljé i Gamla stan.

– Jag forskar i vad färg och form betyder och målar bara för mitt nöjes skull, säger han. Min äldsta dotter Stina är konstnär. Magnus och jag hälsar ofta på hos henne i Uppsala. Magnus är morbror till hennes två barn - men en av dem är äldre än han.

– För några somrar sen ville Stina att jag skulle gå en målarkurs med henne i Bohuslän. Jag blev så lycklig - att hon ville göra någonting sådant med mig! Det är Stina som värderar mina alster och hon säger ”Fortsätt!”.

Pappa lyder med nöje framför staffliet.

Alla Wolters poliser

fakta Sven Wollter

Lars-Olof Berglund