- Hungrig? Då tar jag en korv med mos...

Tv-kocken Tina Nordström om matvanor, Helsingborg och stjärntecken

Foto: Thomas Johansson
TV

Vad tror ni tv:s nya matlagaress, Tina Nordström, gärna äter när hungern sätter åt?

Bouillabaisse, rådjurssadel eller gåslever?

Icke.

– Då sticker jag ned till korvkiosken och tar en grillad med mos. Och ibland blir det bara mos.

Foto: Thomas Johansson

Ett uttalande som anger en viktig dimension i Tinas personlighet och hennes tv-profil.

Enkelheten. Annorlunda uttryckt: bristen på snobberi.

I Tomas Tengbys populära programserie med det raka namnet ”Mat” har 27-åriga Tina Nordström från Helsingborg visat sig vara ett fynd, närmast ett naturbarn vid kastruller och stekpannor. En tjej som både kan och vill förmedla recept och matlagningskonst som var och en kan ta till sig och själv sno ihop vid hemmaspisen.

– Jag har fått många brev och mail där tittare skriver att dom själva har lagat det jag gjort i tv och att det har blivit bra, lammet och potatisgratängen till exempel. Och då vet jag ju att folk inte bara tittat utan att det också har fungerat som konsumentupplysning, säger Tina, som är mer eller mindre uppväxt i ett restaurangkök.

Föräldrarna Björn Nordström och Gudrun Carlsson ägde och drev länge det anrika brunnshotellet Ramlösa Wärdshus utanför Helsingborg.

– Jag var väl 6–7 år och hjälpte till med kaffeserveringen. När vi hade julbord gick jag omkring i restaurangen med gulligt spetsförkläde och drog in en massa dricks, skrattar Tina.

Gullhårig med flätor också?

– Nej (skratt), det hade varit för bra.

Men matlagningen då?

– Nej, den var jag inte så intresserad av då. Det kom jag på senare.

Innan vi går vidare med Tina Nordströms kulinariska karriär kan det kanske vara av intresse att få en inblick i ”Mat”-kockans frukostvanor. Alldeles särskilt eftersom Aftonbladet ringde upp henne på arla morgonkröken, kl 8.

– Jag har just druckit en iskall nyponsoppa och ätit en passionsfrukt.

Aha, ingen gourmetfrukost...

– Nej, jag hade inte mer hemma. Och jag är ingen frukostmänniska. Så här tidigt på morgonen är det lite tungt att äta. Då sover jag hellre lite längre.

Men kaffe dricker du väl?

– Oja, jag är en riktig kaffetant. Jag kan dricka baljor med kaffe med mjölk i.

Hur många baljor per dag?

– Det kan nog bli 6 deciliter koncentrerat kaffe. Men med mer mjölk än kaffe i koppen.

Efter all den krogatmosfär och allt det goda matos hon inandades i pappas och mammas värdshus var det närmast en självklarhet för Tina att på gymnasiet välja restaurangskolan. Där gick hon ut med betyget – vad annars – mycket väl godkänd och minns än idag utan svårighet den examensrätt hon tillagade vid 18 års ålder.

– Det var en kokos- och currysoppa. Och en fruktsoppa med snöägg som dessert. Men backning fick jag för att jag hade saltat potatisarna för lite.

Direkt efter restaurangskolan tog Tina färjan över till grannstaden Helsingør på den danska sidan av Sundet och började jobba där som volontär.

– Det var på en mycket bra restaurang som heter Jan Hurtigkarl & Compani och ligger i Ålsgårde lite norr om Helsingør. Det blev min första fasta anställning.

Danmark är ju ett förnämligt matland.

– Ja, det är det verkligen. Där lärde jag mig mycket. Det är den skolan som har format mig, den bästa man kan tänka sig. Och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i Danmark. Jag tycker om det danska språket.

Kan du tala danska med alla deras svåra ljud?

– Jag har talat det flytande och när jag häromdagen jobbade med en dansk fotograf kom det tillbaka några ord.

Det er sgu dejlig!

– Ja, haha, det er sgu dejlig.

Och sen?

– Några månader i Köpenhamn, tillbaka i Helsingør igen, sammanlagt två år i Danmark. Och en runda nere i ett skidparadis i Österrike, men det passade mig inte.

För mycket sauerkraut?

– Nej, jag älskar sauerkraut med kryddiga korvar. Men jag kunde ingen tyska och kocken ingen engelska, så det gick inte.

När Tina äntrade färjan till Skåne igen blev det först jobb som kock på det anrika badetablissemanget Grand Hotel i Mölle, därefter på gourmetrestaurangen Petri Pumpa i Lund och så småningom till det ställe i nordvästra Skåne, Kattegatt Gastronomi och Logi i Torekov, som drivs av en annan mycket känd tv-kock, Rikard Nilsson, en av Tinas företrädare i rutan.

Rikard får stort A i betyg av Tina:

– En otroligt kreativ och duktig människa som alltid ger 200 procent.

Från Torekov blev det det så kallade raka spåret till televisionen.

Tvekade du någonsin att tacka ja?

– Nej. Dom ringde ju från SVT i Göteborg och frågade om jag ville vara med på en audition.

Så du hade konkurrens om att bli ”Mat”-kock?

– Jadå, det fanns andra kandidater. Men jag hade ett inspelat band med mig, jag hade ju redan gjort lite för TV 4. Och så blev det jag.

Du segrade. Är du tävlingsmänniska?

– Ja, det är jag, oj-oj-oj.

Också i någon idrott?

– Naej, men jag motionerar regelbundet, steppar och gör aerobics.

Bra om man nallar i sig små kalorika matbitar i köket?

– Haha, nej det gör jag inte. Fast det är klart, ibland fastnar det väl nåt på fingrarna som jag slickar i mig.

Tittarna gillar dig uppenbarligen, du har också fått fina recensioner av kritikerna. Har du någon sorts medfödd tv-utstrålning som funkar?

– Tja, det vete fanken vad det är. Men jag känner att när jag står där och lagar mat tycker jag att det är så vansinnigt roligt. Och det är kanske det som syns att jag själv tycker det är så kul.

OK, då har du kanske en liten exhibitionist inom dig?

– Ja, det är jag. Jag är ett klassiskt Lejon.

Hmm, astrologi...

– Javisst, lejonen vill alltid vara i centrum.

Nu lite om din hemstad Helsingborg - härligt läge, Sundets pärla, Kalle Svensson, HIF...

– Helsingborg är underbart. Nära till allt. Fast det blåser rätt mycket, ett riktigt blåshål. Och att man ser ett annat land på andra sidan.

Om du skulle välja ut något som gör Helsingborg så bra?

– Att gå strandpromenaden nu i dessa underbara vårdagar. Och att gå i Pålsjö skog med den fina utsikten över sundet.

Landets fotbollshuvudstad de allra senaste åren, halmstadsbor och solnaiter får ursäkta. Vad är HIF för dig?

– Jag vet att dom har röda tröjor och att dom är duktiga. Det är ungefär på den nivån mitt fotbollskunnande ligger. Men vi bor alldeles intill Olympia och hör vrålen från arenan när det är match.

Så från din bostad kan du höra om HIF har vunnit eller förlorat?

– Ja (skratt), om jag är riktigt uppmärksam och lyssnar så kan jag nog det.

Över till något helt annat, nämligen mat. Den godaste mat du själv vet?

– Soppor i alla former. Gärna en illgrön nässelsoppa med en ägghalva.

Plockar du nässlorna själv?

– Ja, men man måste förvälla dem annars bränner det på tungan.

Och när det gäller verklig gourmetföda?

– Jag älskar tryffel och anklever har jag heller inget emot.

Du är sambo med Martin Holmqvist, revisor till yrket, vad lagar du för kärleksmåltid till honom?

– Hmm, man kan stoppa lite kärlek i all mat. Men ett glas champagne skall det nog vara, det mjukar upp partnern.

Till slut, dina egna vardagsmatvanor?

– Dom är dåliga. Jag jobbar så mycket att jag glömmer bort att äta. Slänger ofta i mig nåt halvfabrikat på kvällen, pastor eller bacon som går snabbt att laga.

Fakta / Tina

Pelle Jacobsson