”Jag skäms lite - det är ju kul”

TV

"Temptation Island" drabbar Sverige.

Jag önskar jag kunde bli upprörd, men måste motvilligt erkänna att programmet verkar rätt kul.

Jag såg de två första avsnitten av den amerikanska dokusåpan i går.

Fyra par skickas till en lyxig semesteranläggning i Belize i Centralamerika. God mat, lagom med sprit. Efter några dagar skiljs männen och kvinnorna åt. Strax innan har 26 attraktiva singlar anlänt, alla med uppgift att förföra dessa åtta människor.

Roligast i första avsnittet är den molokna minen på de fyra kvinnorna när de tretton singeltjejerna anländer. Alla är, typ, före detta skönhetsdrottningar, modeller eller utvikningsbrudar från Playboy!

Ett program som går ut på att spräcka förhållanden är förstås moraliskt något slags nytt lågvattenmärke i genren.

Så jag önskar jag kunde bli upprörd. I stället sitter jag mest och småskäms.

För jag tycker ju det är rätt roligt. Blir lite engagerad i några av människorna och hånskrattar åt några riktiga puckon. Programmet är påkostat och proffsigt gjort, alla deltagarna får lagom med tid på sig att profilera sig. Här finns rätt raffinerade inslag för att pröva folks tillit till varandra och alltihop är ändå lite grann gjort med glimten i ögat. Och vad jag har förstått så ledde alla dessa flirtar under två veckors tid inte till särskilt mycket.

En skandinavisk version blir antagligen lite mer vulgär. Vi har snällare censurregler än amerikansk tv och det har skapats en tradition i våra dokusåpor som säger "ju gapigare, desto bättre". Typ Villa Medusa-Godzilla och Robinson-Robban.

Så Kanal 5 har nog en succé på gång. Fast få kommer att erkänna att de tittar "

Fjärrkontroll

Jan-Olov Andersson