Sommar-tv – efter Berghagen finns inget

Många på tv tror

TV

att folk i semestertider inte sitter framför rutan.

Men numera är tv en självklar del av semestern. Apparaterna är små och lätta. De finns i husvagnar, på campingplatser, i bilen och på sommartorpet. Inte lägger vi av med tv för att det är semester, det visar de höga tittarsiffrorna för Berghagen på Skansen.

Insikten att det finns en publik på sommaren tränger långsamt in på statstelevisionen. Den nationella socialbyrån ”Rapport Morgon” håller alltså sommaröppet numera även om dekor och upplägg visar att programmet görs med samma helpastöriserade fantasilöshet som under resten av året.

Sånt kan bara den tv kosta på sig som varje år uppbär miljarder skattefria skattekronor. Spelar ingen roll hur mycket sändningarna än vacklar på rutinens brant – det finns ju alltid pengar.

För fyran gäller motsatta villkoren. Inget sommaruppehåll för här är sommaren ännu en chans att profilera fräschör för publiken ända in i den trendiga sängkammarfrisyren på Anna Lindmarker.

Om något är sommartrenden för ettan och tvåan så är det att till varje pris ta tillbaka den attraktiva unga publik som söker sig till fyran.

Men strategin är inte riktigt klok.

På bästa barn- och

familjetid – onekligen en ung publik – alltså kl 18 i ettan sänds ett nytt pratprogram om allvarliga frågor kallat ”Tankar om...”. Premiären en sommarkväll hade som lämpligt ämne valt psykopater och sändes från Dag Hammarskjölds Backåkra.

Programledaren ung och blond – Sofie K Rolf – saknade alla förutsättningar för ämnet eftersom tv-ledningen inte anser att det behövs. Åldern är grejen. Hennes samtalspartner en betydligt äldre psykiatriprofessor gjorde snart sig själv till sändningens huvudperson där han trendigt berättade hur han agerar i bilköer och på Ikea, och ja faktiskt, mitt i sändning plockade fram en gitarr.

Ett så bisarrt inslag har aldrig tidigare producerats på Backåkra eller för en svensk barn- och familjetimme.

Utöver Sofie K finns en ung och blond programledare även i tvåans sena diskussionsprogram ”Tabu” sänt efter sena ”Aktuellt”. Här profileras att sändningen vänder sig till en utvald ung publik till skillnad från klockan tjugos Lasse Berghagen-tittare.

Interiören är budoarens

med dramatiskt fladdrande draperingar och stoppade pallar för programledaren Magnus Bejmar sekunderad med hörsnäcka i örat och sladd bakom nacken till en osynlig redaktion för en stadigt hurtig infantil ton. Gästerna företräder tanter och farbröder, experter som aldrig berättar om någon enda egen upplevelse kring de utvalda ämnena. Kärnfamiljen, detta uttjatade ämne, skulle fräschas upp med expertisens grepp om trendig radikalism för ungdom. Inte en enda vanlig människa i studion. Det radikal ungdom inte minst behöver är inte hurtfriskhet från en kosmetisk expertis utan raka besked om hur samhället ser på familjen. Allmän-tv:s uppgift måste vara att skapa gemenskap för alla i det samhälle vi lever.

Allmän-tv:s strategi är istället att som en kommersiell tv segregera publik i tittarkategorier. Annika Lantz färska pratshow får exempelvis aldrig visas kl 20. Sommaren är förstås ett utmärkt tillfälle att säga nej till fåniga schabloner om tittartider för speciellt utvald publik.

Allmän-tv slarvar bort sommarens möjligheter att skapa gemenskap för alla. Det ska inte vara så att när Berghagen lägger av på Skansen så är nyheterna den enda gemensamhets-tv vi har.

Kerstin Hallert