Det är logiskt att älska Teletubbies

TV

HOLMARNA, SKÅNE

Det sägs att när fan blir gammal, blir han religiös.

När tv-krönikörens barn växer upp, förstår han plötsligt charmen med Teletubbies

?

Har alltid haft svårt för dessa trivselfascistiska program som ska få hela familjer att umgås framför apparaten.

SVT:s ”Det kommer mera” satte tonen, TV 4:s ”Fångarna på fortet”, ”Sikta mot stjärnorna” och ”Stadskampen” (premiär i går) har – om man nu kan använda det ordet – förädlat genren. De har utvecklat dessa barnprogram förklädda till familjeprogram, så långt det går. Fyllt dem med larviga lekar ingen vettig vuxen människa borde kunna stå ut med, och kryddat med artister och kvartskändisar.

Det är med fasa jag skådar in i framtiden.

Hur Olle, nu två och ett halvt år, och Greta, drygt ett år yngre, om fem, sex år vill se ”Stadskampen” varje fredagskväll på semestern. Hur Sofia Eriksson och Staffan Ling (i sig proffsiga programledare) har blivit barnens nya idoler.

Man får väl hoppas på att landets kommuner då har tröttnat på att sponsra TV 4:s sommarunderhållning.

RÄKNA MED ATT

den här spalten kommer att följa barn-tv noggrant de närmaste åren. För det här har varit semestern när Olle förlorade sin tv-oskuld.

– Bebisarna! skriker han upprört, och vill se mer när Teletubbies slutar.

När det gäller SVT:s generösa Bolibompa-satsning i sommar, är det bara det roliga ordet och vinjetten som går hem, än så länge.

Ett mer oväntat inslag är att Olle blir som galen om man byter från ”Allsång på Skansen” till ”Mordkommissionen”, programmen krockar de sista minuterna.

– Titta Latte! skriker han.

HÖSTEN 1998

, vid premiären, tyckte jag att Teletubbies var ett cyniskt uttänkt koncept, mest skapat för att tvinga föräldrar att köpa kram-Teletubbies.

Som pappa förstår jag nu att barns tankar går i mysterious ways. Lika logiskt som det är att Olle vill att hästarna i hagen utanför vårt hyrda sommarhus inte borde äta gräs, utan bullar, lika logiskt är det förstås att älska Teletubbies som krockar varandras magar gång på gång.

Till och med jag förstår nu till viss del charmen hos Tinky Winky. Fast ska jag öppna plånboken, köper jag hellre en Latte Berghagen-docka vid nästa Skansen-besök?

Jan-Olov Andersson