Reklamen ett ogräs i svensk kommersiell tv

Reklamavbrotten i de

TV

kommersiella svenska tv-kanalerna är en dyster påminnelse om svenska tv-landskapets påvra standard. Asien börjar i Malmö som ett kvickhuvud sagt om den kulturella isoleringen i Sverige. Redan i Danmark har de reklamfinansierade kanalerna en helt annan respekt för publiken och programmen.

Där finns bra kommersiell tv som inte avbryter direktsända sportevenemang med reklamavbrott. Det vet tv-publiken i Skåne privilegierad nog att kunna ta in danska TV2. Där sänds just nu cykelloppet Tour de France med upp till sex timmar långa pass helt utan reklamavbrott.

En annan hörnsten

i denna kommersiella kanal är långfilmer. Också detta är en hisnande påminnelse för hunsade svenskar att det finns en kommersiell tv-kultur som aldrig avbryter med reklam som trean och femman och aldrig som i svenska fyran skapar reklamavbrott genom konstlade pauser.

Trean är ett alldeles

särskilt ogräs. Den just avslutade direktsända British Open i golf sändes de två första dagarna i Viasat/Sport och var en härlig upplevelse med flera timmars obruten sändning.

Men på tredje dagen flyttade sändningarna över till trean och då var det klippt för den publik som inte hade tillgång till exempelvis brittiska BBC, som inte missade ett enda slag av värde med 60 kameror på banan.

Treans sportredaktion slängde in reklamavbrott var tolfte minut förlängda med egenreklam för kommande serier, det vill säga de gjordes dubbelt så långa. Dessutom hade sportredaktionen gjort mängder av egna korta inslag kring golfhistoria som utan hänsyn till dramatiken på banan kastades ut i rutan.

Treans publik missade

med det chansen att i direktsändning se flera av tävlingarnas förnämligaste slag. Vad är det då för mening med att sända evenemangen? Svaret har vi i treans sändningar under åren från fotbollen i Uefa Champions League.

Programtiden runt matcherna och pausen är grejen med två gärna tre reklamavbrott trots att matchernas sändningstid brukar vara högst 15 minuter. Stora internationella sportevenemang sköts bäst av reklamfria allmän-tv i ett land som vårt.

Svenska tv-landskapet har

dessutom en alldeles egen professor Strangelove som påminnelse om nivån på vår tv-kultur. Det är ingen mindre än farbror Allan Larsson, styrelseordförande för Sveriges Television som regeringen nu givit professors namn. Han tackar för det med att tala om att han tänkt sätta stopp år 2003 för alla möjligheter att ta emot tv med dagens system.

Farbror Allan Strangelove professor Larsson vill tvinga alla till vad bara sex procent av tittarna bryr sig om idag, alltså den märkliga svenska modell på digital-tv som grabbarna runt tant Marita klåpat ihop för miljoner miljoner och som utvecklingen förvandlat till ett dunderfiasko.

Det rimliga är istället att stoppa grabbarna (och lägga upp återbetalningsplan för dem) och sen gå över till ny modell för digital-tv, exempelvis den finska digital-tv:n som blivit en succé.

Istället vill farbror Allan göra Sverige till första och enda landet i världen med statlig tvångskommendering för medborgarna. Vad är det för tv-kultur?

Olle Häger hyllade

hundraårsjubilerande Kiruna med att använda stans ståtliga bildarkiv till omsorgsfullt valda motsättningar och glädjeämnen. Rena Disneyland alltså istället för klarspråk om exempelvis den ohyggliga tragedi som Kiruna är i svensk historia: ett grovt folkrättsligt övergrepp gentemot samerna, en rättslös urbefolkning fördriven från sina marker.

Ynkligt, Häger!

Kerstin Hallert