SVT tar sommarlov innan våren kommit

TV

I ettan och tvåan börjar sommarlovet innan våren ens hälsats välkommen sista april. Sändningarna gör uppehåll, vilket är en påminnelse om hur den offentligfinansierade reklamfria allmän-tv:n förvaltar sina medel.

Men inget säger att vi tittare ska acceptera superkorta säsonger för superhög licens.

Så hur kan det vara så enkelt att smita från ansvaret mot tittarna?

Jo, för att Sveriges Television är ett företag helt utan insyn.

Ingen vet vart pengarna går, minst av allt riksdagsledamöterna. Riksdagen har godkänt detta för nivån på svensk demokrati tänkvärda arrangemang, som i praktiken innebär att du betalar licens för att stötta offentligt svindleri.

Styrelsen kan tillsätta en tv-chef som inte alls behöver bryr sig om tv. Det gör inte tv-chefen Jutterström heller. För henne är meningen med jobbet att först i världen på en tid lika omöjligt kort som hennes tv-säsonger tvinga tittarna över till digital-tv. Tittarna som inte förstår nyttan eller nöjet med övergången intresserar henne inte. Denna, för en levande

demokrati omöjliga inställning, har stöd endast i den sönderkritiserade digital-tv-utredningen var motto är att "konsumenten är till för att anpassas till den digitala tekniken". Vad är det för respekt för oss tittare, när inte en tanke finns på att det enda självklara är motsatsen?

En blind robot som fru Jutterström hejdas självfallet inte av detaljer som att tiden knappast är mogen för världsrekord i snabbt framtvingad övergång till digital-tv. Tittarna har inget att vinna på fotsvettigt nit i rättfärdighetens spår, eftersom eftersom nuvarande tekniska lösningar inte ger dem några fördelar. Lika obesvärat struntar tv-chefen i det verkliga hindret för fler svenska program: den otympliga, för dagens tv-verklighet föga anpassade, tv-organisation hon basar för och där undersysselsatta hierarkier tickar pengar bara på att finnas till. Hon smiter för 160 000 i månaden.

Hur länge ska då licensbetalaren tvingas solidarisera sig med offentligt svindleri? Tills politikerna ställs mot väggen i tv förstås. Men de räknar med att frågan inte kommer upp i år heller i någon enda kanal, hur många valdebatter som än arrangeras. Politikerna har oddsen på sin sidan. Både de och tv ogillar tanken att väljare skulle vara tv-tittare med rättigheter.

En annan sak är att inslagen som läggs in på tiden efter "Go´kväll" är verkligt fina årgångar att börja kvällen med, omsorgsfullt valda kulturdokumentärer med repriser inte minst av den mest sensuella av svenska tv-producenter, prisbelönta Katarina Dunér, hon som älskar trädgårdarnas och husens historia .

Vital är också nya intervjuserien "På tu man hand", med idén att använda "Rapport morgons" soffa till möten på kvällen.

Starten var lysande med Camilla Lundberg som en av seriens fem kräset valda intervjuande programledare med annorlunda gäster. Lundbergs lyhörda elegans och säkra handlag inspirerade gästen med de roliga överraskningarna i vändningarna, den övermåttan njutningsrika idéhistorikern professor Karin Johannesson. Inte en död sekund i det mötet.

Samma sak när stjärnreportern Karin Swärd i fyrans "Kalla Fakta" tänder ett ljus i det svenska mörkret. Må vara att hon inte rår på själva otillständigheten mitt ibland oss, som när hon intervjuade en av de 8000 kvinnor som tvingas leva med skyddad identitet, det vill säga som flyktingar i sitt eget land för att överleva dödshotande före detta män. Men poängen med Swärd är hennes förmåga att låta vardagsdetaljer synliggöra det osynliga. Hon tar kål på den banala likgiltigheten.

Kerstin Hallert