Sov Sjöman när friare reklam- regler klubbades?

TV

I sommar har Vilgot Sjöman upptäckt fyran och blivit fly förbannad. Han ser sin film ”Alfred Nobel” uppstyckad i fyra reklamavbrott plus reklam för kommande program i fyran. Ursinnig och stöttad av dramatikerfacket går Sjöman ut i pressen och meddelar att anmälan omedelbart avsänts till statliga granskningnämnden. Här marscheras i nitets fotsvett på rättfärdighetens väg.

Men det är så dags. Var fanns Sjöman och resten av Kultursverige när propositionen om de friare reklamreglerna klubbades igenom i riksdagen? När lagen trädde i kraft 1 april snarkades det gott i alla vrår. Strategerna i kulturdepartementets medieenhet hade fria händer. Ingen offentlig debatt satte tv-ljuset på att det där arbetades med ett attentat mot tilltron till institutionen allmän-tv.

Följden av den nya lagen är nämligen att fyran marginaliseras till en kommersiell kanal som trean och femman. Fyran är ingen kommersiell kanal, det är en kommersiellt driven allmän-tv-kanal. Allmän-tv är en europeisk kulturinstitution som europeiska länder med stark demokratisk tradition slår vakt om. Inte tal om att öppna för reklamavbrott mitt i långfilmerna i en kommersiellt finansierad allmän-tv.

En enda modig röst i riksdagen reagerade inför omröstningen. En ensam miljöpartist reste sig och frågade hur man kunde rösta för friare reklamregler för fyran utan att ha definierat vad som menas med ett tv-program. Det inlägget avslöjade verkligen den pinsamma nivån på svensk mediepolitik.

I sommar har vi alla sett långfilmerna i fyran till tjocka reklamavbrott som ibland läggs in bara fem minuter före slutet på filmen.

Men somliga tycker det är bra. Det finns starka krafter som vill marginalisera fyran, den enda starka konkurrenten till Sveriges Television. De gnuggar nu händerna precis som fyrans aktieägare.

Fyran startade med målsättningen att vara en svensk motsvarighet till brittiska, kommersiellt drivna, kvalitetskanalen Channel Four – alltså ett lödigt alternativ till monopolet. Men redan detta att utmana monopol-tv skulle bestraffas, även om utmanaren var ett halvstatligt alternativ. Fyran belades från start med fotboja av staten i form av en gigantisk koncessionsavgift. Varje år tvingas fyran – till skillnad från gynnade Sveriges Television – betala åtskilliga hundra miljoner kronor bara för att man understår sig finnas till. Pengarna går inte till bättre svensk tv-kultur. Miljonerna hamnar i Bosse Ringholms svarta hål till finansdepartement.

När fyran gick i gång hamnade de nya medarbetarna, alltifrån nuvarande chefen Jan Scherman, i en besk verklighet efter alla år hos den marknadsbefriade monopol-tv:n Sveriges Television. Här uppmuntrades ingen utveckling av en svensk Channel Four. Svensk tv-kultur berikades däremot med en ny proffsig lyhördhet gentemot publiken och med överlägset stuk i rader av genrer. Inte för inte har fyran i dag landets vaknaste nyhetsredaktion.

Nu säger fyran att inga tittare klagar på de nya reklamavbrotten. Men vem hör av sig när det inte lönar sig att protestera? När Aftonbladet den 24 juli på nätet fick hela 18 600 läsare att svara på frågan om långfilmerna förstörs av reklamen svarade 94,4 procent ja.

Friare reklamregler är politikernas sätt att köra över publiken för att sänka fyran som landets populäraste allmän-tv-institution. Det räckte inte att diskriminera kanalen med en grotesk koncessionsavgift.