Underhållnings- värdet viktigare än politiken

TV

Tv-ledningarna satsar på valrörelsen som vore det ett sportevenemang. Bästa sändningstid och frikostigt med repriser på fler sändningar än i någon valrörelse vi haft. Fattas bara sportens särskilda studiosnack med kommentarer och överblickar. I någon mån kommer morgonprogrammen och snabba kommentarer i nyhetsprogrammen sköta den saken precis som Sveriges Television sätter guldkant på kalaset med fina snuttar ur arkivet om forna valrörelser.

Valrörelsen som folkfest har partierna förstås inget emot. Knepet är att partiledarna och politiken i år mer än nånsin blivit en del av den allt hårdare konkurrensen kanalerna emellan. Valrörelsen har blivit en enda stor reality show, ett Robinson på hemmaplan. I fyrans valintervju bygger hela upplägget på den enskilde partiledarens underhållningsvärde understruket av publik i studion och med tempot förstärkt av superhemlig utfrågare. Nog för att det garanterar hetare klimat i studion än vad programledarna Lennart Ekdal och superpolitiskt korrekta Alice Bah klarar av. Meningen med premiärprogrammet blev alltså om Schyman skulle klara svenska tv-intervjuares mest intensiva närhetsskapare, Göran Skytte som hemlig gäst. Underhållningsvärdet var viktigare än vänsterpartiets politik. Här gavs inga inblickar i vad partiet åstadkommit under mandatperioden jämfört med löftena i förra valrörelsen. Kommentaren i fyrans "Nyheterna" efteråt av Lena Smedsaas handlade också mycket riktigt om att Schyman vann över Skytte.

Javisst och grattis Schyman men för publiken är frågan vad det är för nivå fyran sätter för sin bevakning av valrörelsen. Fyran kan förstås hävda att här satsas på en fullt respektabel journalistisk nivå där konfrontationer är till för att belysa skillnader partierna emellan i kontroversiella frågor. Snacka går ju.

Det handlar om underhållning och knappast om analys av vad det är väljaren ska veta. Poängen är vad fyran behöver och fyran behöver mesta möjliga publik för alltfler reklamavbrott.

Det kallas på tv-språk att göra bra program.

För den icke-kommersiella allmän-tv:n har senaste valrörelsen ledstjärnan också blivit att göra så kallade bra program.

Konsten att ställa de rätta frågorna på områden som politikerna ogärna talar om prioriteras inte när konsten är att hålla underhållningsvärdet uppe med snabba byten av ämnen. Undantaget som bekräftar regeln är svenska tv-landskapets kunnigaste utfrågare Åke Ortmark i TV8. Ensam bland valrörelsens programledare exponerar han det politiska livets mäktiga doldisar, partiernas ekonomiska experter. Sofistikerade Ortmark kan Sverige. Han öppnar direktkontakt till politikervärlden för medborgarna.

Det är inte så självklart som det låter.

Själv har jag just frågat partiledarna om det är rimligt att det inte finns någon insyn ens för parlamentarikerna i hur de statliga miljarderna till Sveriges Television används. Ingen vill ta i frågan förstås. Ett hisnande antal goddag yxskaft-svar är vad jag fick.

Viss olust inför situationen medger dock folkpartiets Lars Leijonborg med den tänkvärda formuleringen "public service är secret service". I detta instämmer miljöpartiets språkrör, musen som ryter i svensk tv-politik.

Miljardrullningen kan alltså fortsätta.

Ingen måtta på politikerakrobatiken när det gäller tv.

Kerstin Hallert