Åldriga anhöriga ny trend i svensk tv

TV

Skeppsholmen är höstens tv-evenemang redan genom överdådigt foto – aldrig har Stockholm plåtats skönare – och ett spännande handlag med musikinslag som inte bara färgsätter atmosfärer. I tredje avsnittet serveras en mjuk coladera med uppgift att hålla Maggan (Catherine Hansson) i handen.

Hon behöver allt stöd hon kan få. ”Skeppsholmen” lanserar gamla mamma på väg att bli senil.

Mamma Sigrid är träffsäkert fångad in i minsta detalj av Barbro Kollberg. Som en påminnelse om svenska tv-tänkandets nya trend: åldriga anhöriga.

Carin Mannheimer kommer ju snart med en hel tv-serie utspelad på ålderdomshem. Trenden må aldrig så mycket spegla att 40-talisterna fått åldriga föräldrar. Det viktiga är att den finns. Tv:s särart är ju att synliggöra det osynliga för miljoner. Och inget är osynligare i rutan i dag än vad det är att bli gammal.

I ”Skeppsholmen” bor Maggans mamma Sigrid hemma hos sig vilket ger angeläget utrymme åt hemtjänstens dolda hjältar. Samtidigt är gamla mamma en påminnelse om den mörka kvinnosyn som serien står för.

”Dallas” gav exempelvis självförtroende åt miljoner kvinnor genom att lära dem stå på sig, ge svar på tal utan att slänga i dörrar och höja rösten. Kvinnorna i ”Skeppsholmen” illustrerar istället kvinnans makt att odugligförklara männen.

Gamla mamma är ensam om att odugligförklara kvinnorna. Sällan har en serie haft en grymmare scen än när mamma Sigrid med isande säkerhet odugligförklarar sin dotter Maggan som mamma. Men än sen, barn ger makt.
Sällan har en serie haft en grymmare scen än när mamma Sigrid med isande säkerhet oduglig-

förklarar sin dotter som mamma

Mäns makt upphör så fort de blir fäder, symboliserat av tvåbarnspappan Johan (Henrik Norlén) som söker sig till den från kvinnovärlden befriade Sam (Mattias Silvell) ombord på hans båt med det tänkvärda namnet Hoppet.

Kvinnan som inte fött barn är däremot i ett knepigt läge, som Anna (Kirsti Torhaug). Hon har visserligen modersmaktens grepp om Victor (Danilo Bejarano) utan att ha barn, men begår misstaget att tro att män är starka i och med att hon missade chefspost på jobbet i tävlan med sin man Victor. Hon visar ingen tacksamhet för den kompensation Victor erbjuder när han, inte bara med vinnarens bussighet, föreslår ett litet barn. Det intressanta med Victor är – som framgår av tredje avsnittet – att han har en alldeles äkta kärlek till barn.

Bejarano gör mycket riktigt Victor Jesuslik.

Anna får förmodligensota för att hon tror att makt kan skapas genom att slå ihop sig med lättvindiga Siri (Sanna Bråding). Kvinnomakt är inte en fråga om kvinnor, utan om hur de greppar männen, markerat av den framgångsrika amerikanska trenden där mannen i otaliga tv-serier demonstrerar total förintelse i en obönhörlig kvinnovärld.

Det svenska greppet i ”Skeppsholmen” är vassare. Här lanseras den långt mer förintande teorin att kvinnor tycker om att skämma bort sina män. Må vara att de hunnit bli farmödrar innan miraklet. Men se hur Anki Lidén som Karin skämmer bort sin Torsten (Jonas Falk) med en lekfullhet som inte setts sen Mona Malm.

Kerstin Hallert