Historia het tv-trend – men inte i Sverige

TV

Det nya starka ämnet i tv-världen är historia. Det drar storpublik i alla åldrar.

De stora tv-länderna i Europa satsar stort med bättre tider i programtablån och särskilt utrymme som en självklarhet varenda vecka. Också Danmark har infört stående programtid för historia på söndagkvällar.

Profilen gör i sin tur publiken medveten om att allmän-tv menar allvar med sin särskilda uppgift: att slå vakt om de demokratiska värderingarna.

Den uppgiften gäller förstås också svensk allmän-tv. Skillnaden är att i Sverige har historia ingen egen plats i programtablån för tittarna att hitta till. Arvet efter de märgfulla banbrytarna Olle Häger och Hans Villius ligger i malpåse. Göran Perssons kraftfulla insats för att ingen nånsin får glömma är glömd i svenska rutan.

-Tv-ledningens politik innebär att svenska tittare inte nås av rader av kvalitetsprogram som Europa i övrigt, konstaterar Axel Arnö, svensk ordförande i gruppen som utvecklar historia i tv för den europeiska allmän-tv:ns samarbetsorganisation EBU. Hans internationella karriär är ett med europeisk nutidshistoria, katapulterad av utmärkelserna till hans av Sveriges Television producerade serie "Fortet Europa" (om EU:s invandringspolitik).

I Berlin är EBU en av sponsorerna för vad som kallas världskongress för historieproducenter. Det betyder att 330 tv-producenter samlas runt mysteriet med de ständigt växande tittarsiffrorna. Den enda delegaten från Kina överlämnar stolt en utsmugglad kassett, den stående påminnelsen om att ett synliggörande av det osynliga är själva poängen med historia i tv.

Men hur ska det ske? Ska historia i tv vara som serien "Retur " på torsdagar i tvåan, med lättsamheter i halvtimmesavsnitt i hopp om unga tittare till kanalen? Kongressen i Berlin visar att historia är tv som gör ont. Den amerikanska tv-serien "Förintelsen" (Holocaust),1978, skildrade Hitlertidens förföljelser så tv-världen födde en helt ny populärkultur. Den drar publik i alla åldrar. Producenterna i Berlin är smärtans popsnören med mardrömmar av tittarsiffrorna.

Dokumentärerna har fått fejkade dialoger och häftiga filmeffekter. En färsk tysk skildring visar Kubakrisen som testosteronstyrd diplomati. Frågan är hur man ska komma förbi den största publikdragaren, dokumentärerna om

Tredje riket. Amerikanska kabelkanalen History Channel är så profilerad på genren att kanalen döpts om till Hitler Channel.

En annan femma är etiketten med de intervjuade. Som varför det hör till att bryta samman i tårar framför kameran när man i historiens namn berättar för första gången.

Ska inte producenten fjärma sig från spontaniteterna hos Ricki Lake och Oprah Winfrey?

Och varför dokumenteras fortfarande 50 år gamla nationella trauman i krigsskildringarna, utan minsta påminnelse om att det fanns precis lika unga utlämnade soldater på fiendesidan?

Till slut önskar man tittarna en tv-erie om tv-producenter i historia.

Under tiden funderar Otto Fagerstedt från Sveriges Television på sitt upplägg av en serie om Linnés resande lärjungar. Historiskt, javisst. Unge tv-veteranen Johan Romin, med många år i nyhetsflödet, satsar på tv:n som gör ont med första svenska tv-serien om europeisk nutidshistoria. Beställaren är det från Sveriges Television fristående UR, utbildnings-tv. Annat stuk på tv-ledningen.