Mirre räddad ur eldhavet

Robinson-deltagare i svår flygplanskrasch: Jag var så lycklig att jag fortfarande levde

1 av 4 | Foto: MATTIAS CARLSSON
OTROLIG TUR 1992 överlevde "Expedition: Robinson"-deltagaren Mariana "Mirre" Dehlin mirakulöst en flygkrasch i New York. "Jag var så himla glad att jag faktiskt levde", säger hon.
TV

Direkt efter starten kraschade det fullsatta planet. Och förvandlades till ett brinnande inferno.

Mot alla odds överlevde Mariana "Mirre" Dehlin i "Expedition: Robinson" det skrämmande flygdramat.

- Jag hade en otrolig tur, säger hon.

Torsdagen den 30 juli 1992. Efter en nio timmar lång flygresa från Stockholm har "Mirre", hennes pappa Eric och hans hustru Una mellanlandat på Kennedyflygplatsen i New York.

Flight 843 ska nu ta familjen till äldsta systern Anna-Karin Sievers i San Francisco.

Ingen av de 292 passagerarna vet att resan inom bara några minuter ska ta slut - i ett eldhärjat kaos.

- Jag kände att något var fel. De körde runt med planet inne på plattformen, gasade och saktade in om vartannat. De höll på säkert i en halvtimme, säger hon.

Störtade på åker

Känslan i magen hade rätt.

När planet till sist lyfte från startbanan förvandlades farhågorna till skrämmande verklighet.

- Nästan direkt efter att vi lyft kände jag att det här går alldeles för sakta. Då vände planet och började gå neråt. Jag minns att jag tittade ut genom fönstret och skrek till pappa "vi kraschar, vi kraschar".

Med bara några hundra meter kvar till Atlantkustens djup slog planet ner på en stor gräsåker.

- Hjulen slogs av och vi studsade fram på själva flygplanskroppen. Alla luckor flög ner och det fullständigt regnade av prylar över oss. Flera personer for omkring där inne, jag minns en kvinna som rullade fram längs gången som ett bowlingklot, säger hon.

När planet till sist stannade spred sig paniken bland passagerarna. Men mardrömmen var långt ifrån över.

- Någon skrek "det brinner". Jag vände mig om och såg hur lågorna tog tag i hela flygkroppen. Shit, tänkte jag, allt är av plast här och det brinner fort. Här vill jag inte vara kvar.

Nödutgången brann

Hon kände hettan i håret, hur det brann under hennes fötter, och nödutgången närmast henne var täckt av lågorna.

Till sist lyckades dock hela familjen Dehlin ta sig ur planet på en utfälld rutschkana. Brandkåren fanns redan på plats och personalen ropade åt de skräckslagna passagerarna att snabbt springa därifrån. Planet hade bränsle för sex timmars flygning och explosionsrisken var skyhög.

- Vi stod säkert där i 1,5 timme och tittade på. Det var väldig obehagligt att se platserna i planet där vi precis suttit brinna ner. Allt bara försvann.

Hur var stämningen bland passagerarna då?

- En del grät hysteriskt, andra skrattade hysteriskt. Många bara sprang omkring, gråtande barn som letade efter sina föräldrar. Det var fullständigt kaos.

Men ingen dog.

50-talet personer skadades men mirakulöst nog överlevde samtliga 292 passagerare. Olyckan blev en toppnyhet i amerikansk tv och dagen efter prydde rubriken "They all lived" förstasidan på New York Post.

I efterhand framkom flertalet grova brister, både tekniska och mänskliga, som orsakat olyckan.

Hur hanterade du händelsen efteråt?

- Vi fick sova kvar på ett hotell samma natt och det var den konstigaste natten i mitt liv. Jag hade ju nästan sett framför mig hur jag brann upp. Jag kände en enorm lycka att vi fanns kvar, säger "Mirre", som själv klarade sig utan allvarligare skador.

Men du vågade ändå fortsätta flyga?

- Ja. Men åren direkt efter olyckan sa kroppen nej. Jag kunde vara grön i ansiktet, svettas och kräkas. Men jag tvingade mig själv att flyga, det finns alldeles för mycket vackert att se i världen.

Vägrar vara rädd

I dag flyger "Mirre" väldigt mycket. Dels i jobbet, då hon håller kurser för frisörer i Sverige. Men också för att resa och hälsa på systern Anna-Karin i USA.

- Jag skulle aldrig tillåta mig att vara flygrädd och när jag blev mamma bestämde jag mig för att ta bort rädslan helt. Jag ville absolut inte föra över den på mina barn. Jag har lämnat olyckan bakom mig nu.

Går det att tvinga bort rädslan?

- Ja, jag är nog rätt orädd av mig, psykiskt stabil och jag vet att jag har kontroll i en pressad situation. Jag är en överlevnadsmänniska.

En egenskap som är väldigt användbar.

Även i "Expedition: Robinson".

Björn Solfors