"Värsta språket" placerar tv mitt i solar plexus

TV

Häromdagen meddelades ett stolt besked från den av marksänd digital-tv svårt infekterade Jutterström-regimen. Ett avtal hade tecknats med den brittiska nyhetskanalen BBC World. Det skulle leda till snabba direktöverföringar av dramatiska evenemang. Det verkade ju ligga i tiden. Kan mer dramatiska evenemang tänkas än ett förestående krig?

Fast det man ville veta var förstås vad det här ska vara bra för och sånt meddelas inte.

BBC World är i sig en utmärkt nyhetskanal med erfarna programledare. En av dem brukar leda "Snillen spekulerar". Utmärkande för samtliga är att de hör hemma i den engelsktalande delen av världen. Det kan sägas att engelska är det enda språket som även Sveriges Televisions nyhetsjournalister erkänner. Men är det nån ursäkt? För det som säljs i BBC World är framför allt ett brittiskt perspektiv på världen, en gång i tiden ansett som oantastligheten själv, men knappast fristående från den angloamerikanska tv-sfär som råkar vara hårt uppbunden i Irakfrågan.

Dessutom är det klotets mäktigaste tv-sfär.

Just det borde räcka för att ta distans till BBC World, istället för att teckna ett kontrakt som ännu mer föser in svensk tv-publik under det angloamerikanska paraplyet. Å andra sidan är det inte svårt att förstå varför kontraktet måste ha varit så frestande. Här gäller det ju att lansera ett perspektiv som är lika kallsinnigt för utvecklingen inom dagens Europa som svensk tv-journalistik. Inte för inte har svenska tv-tittare aldrig fått ett enda reportage sen Sverige gick med i EU som ens andats de fördelar för den enskilde som medlemskapet också handlar om. Aldrig ett ord om att medlemskapet exempelvis betytt billigare mat. Det är ju ett annat tabuinslag i rutan att priset på maten aldrig får nämnas i svenska matinslag, lika litet som det angelägna i att tvätta händerna. På samma sätt har i Irakfrågan det nya uppkäftiga Europa bevakats av nyhets- och aktualitetsprogrammen i svenska rutan. Man blundar för betydelsen av fördelarna med ett Europa som inte låter sig manipuleras av den angloamerikanska tv-världens politiska strateger.

När det blev omöjligt att nonchalera Frankrike har det självklara varit att, som i "Agenda", visa ett misstroende som aldrig tillkommer USA eller Storbritannien. I svensk tv är Frankrike med trist automatik dömt att i alla sammanhang göras till symbol för skit i silkesstrumpa. Samma svenska tv är lika mån om sin isolering. Fasta korrespondenter i Europa anses inte längre nödvändiga, med Bryssel som undantaget som bekräftar regeln.

Visst ska vi ha BBC World i tv-utbudet. Men när vi själva vill. Låt oss prenumerera på kanalen på egen hand i kabelnätet. Just precis det förestående kriget i Irak visar hur tokigt det är att teckna ett kontrakt som låter en partsinlaga i konflikten föras in som del av det svenska perspektivet i rutan.

"Värsta språket" har gått i gång med fortsatt raserande av alla gamla sega myter om vilka vi är. Inte är svensken blyg och inbunden och konflikträdd.

Det är hednisk glädje i alla åldrars grepp om orden. Lyckan är att leka med sitt språk som när Fredrik Lindström synliggör de dolda konnässörernas makalösa ordkonst, som i listan på landets roligaste namn på frisersalonger.

Aldrig har Sverige varit mer levande.

"Värsta språket" har blivit landets största knytkalas, ett gapskratt rätt i nyllet på slutna finsällskap som Svenska Akademien. Lindström tar internet till hjälp och ordnar vettigaste, häftigaste och fräckaste greppet om vår känsligaste samhörighet och placerar tv där tv alltid borde vara: mitt i solar plexus.

Kerstin Hallert