Tv-priset tar plats i amerikanska hjärtan

TV

Litet sent kanske, men hellre det än aldrig: varför ska inte Aftonbladets läsare veta att tv-priset för alltid klivit rätt in i den amerikanska tv-branschens hjärta och det med förra årets val av David Letterman som årets bästa utländska tv-personlighet.

När jag för några veckor sen besökte världens största tv-mässa Natpe i USA hade de tuffa grabbarna från de amerikanska bolagen lagt sig till med absolut felfritt uttal av "Aftonbladet" och det handlade inte bara om att Letterman själv blivit så glad av utmärkelsen att den överräcktes under pågående sändning. De svenska läsarnas pris är ett alldeles unikt erkännande av amerikansk tv. Det är ett stort mysterium för hela amerikanska tv-branschen att det inte är proffs utan helt vanligt folk som utser pristagarna. Varifrån kom kräsenheten, hette det.

Jag svarade förstås som det är: att Aftonbladet vet att svenska tv-tittare är en mycket ovanlig publik. De är mer internationellt orienterade än kanske i något annat land. Alltsen starten har det svenska tv-landskapet haft guldkrogens omsorg om sina gäster. Tack vare brist på pengar.

Till skillnad från de stora tv-länderna har Sverige aldrig haft råd att göra alla programmen själv. Hälften har fått köpas in för att fylla programtablåerna.

Inte heller hade man råd att dubba programmen till svenska. Det i sin tur ledde till att svenska folkets läskunnighet blev större än den nånsin varit med tvånget att dagligen läsa textremsor på tv-rutan. Plus förstås att örat vande sig vid andra språk än svenska.

Ingen dumburk våran tv.

En annan sak är att inte ens kulturprogrammen i tv nånsin visat upp svenska tv-kulturens pionjärer. Doldisarna ni fortfarande inte mött är magikerna med ord och meningskompositioner för textremsor. Inte ens nyaste programmet "Värsta språket" har brytt sig om värsta språket varenda dag på tv:s textremsor.

På tv kan dom inget om tv. Årets tv-personlighet Fredrik Lindström får skärpa sig. Lika osynliga i exempelvis "Kobra" är kulturfenomenet inköparna av de icke-svenska programmen, dessa kräsna kosmopolitiska avsmakare av den internationella tv-marknadens smultronställen.

Varför ska vi aldrig veta vilka som designar det svenska tv-landskapet, alltifrån vem som planterade Letterman där? Eller vem som fixade det nya hetaste namnet i genren amerikanska pratshower, Dr Phil, som varenda dag, om än på urusel eftermiddagstid utvecklar en hel genre med en proffsig medmänsklighet som är helt ny i fyran.

Om Dr Phils förnyelse av relationer resulterar i ny skräll i det amerikanska tv-livet med pris från Aftonbladets läsare är ovisst. Men typiskt är att årets vinnare som utländska tv-personlighet, Kiefer Sutherland, från den allt annat än lättillgängliga dramaserien "24", också i fyran, speglar en sofistikerad tv-publik som pressar på utvecklingen.

En annan sak är att svensktextade franskägda kabelkanalen Canal Plus ligger före alla svenska kanaler med de nya serierna. Kultserien "Six feet under" är på andra varvet, medan evenemanget just inletts i tvåan.

Med serien "Solbacken: avd E" skriver svensk tv just nu global programhistoria för övrigt. Carin Mannheimer förintar det samlade utbudet av actionladdade sjukhusakuter med cool replikföring som: -Numera kör dom sjuka i ambulans FRÅN sjukhusen.

Här är äldreomsorgens eget Dallas med vårdapparatens smarta JR Ewings i toppen och utbrända Sue Ellen längst ned med noll koll på löner och arbetstid och eggande gamlingar däremellan.

Kerstin Hallert