Sjuksystrar riskgrupp för tv-vållad fetma (!)

TV

Man blir fet av att se på tv påstår en amerikansk undersökning som tittat på en grupp som garanterat rör på sig riktigt mycket, nämligen sjuksköterskor. Så fort denna hårt stressade grupp kvinnor slår sig ner framför tv:n skulle de bli tjocka och riskera diabetes.

Denna magiska tv-apparat! Det skulle vara farligare för hälsan att titta på tv än att läsa eller sy påstår undersökningen. Jag skulle vilja veta hur det alls är möjligt för sjuksköterskor, ens i USA, att hinna med ett tv-tittande som undersökningen särskilt varnar för, fem timmar dagligen. Säkert rinner ryggmärgen ut efter såna övningar. Men hur låter det sig göras?

Man häpnar också inför slutsatser som högst tio timmars tv-tittande i veckan. Det borde väl vara just precis vad sjuksköterskor i gemen klarar av maximalt och som sagt motion ingår i tjänsten.

Det är verkligen alldeles för gott om undersökningar som älskar att skuldbelägga tv-tittandet. Ingen kulturyttring är så intensivt observerad av den dumskallarnas sammansvärjning som går under benämningen forskare som tv.

Uttryck som exempelvis dumburken avser alltid tv-apparaten och aldrig den verkligt livsfarliga dumburk som bilen är. Inte heller utsätts stillasittandet i bilen för tillstymmelse till det moraliserande som för jämnan drabbar tv-tittaren. Bilismen har ställning som spridare av demokrati i samhället nämligen en ära som aldrig tillkommit den kulturyttring som mer än nån annan har som särart att synliggöra det osynliga för miljoner.

En annan femma är att bilismen är kontrollerbar till skillnad från tv-tittandet som låter sig fångas säkrast genom tittarsiffror på de enskilda programmen.

Internationellt är tv-tittande i Sverige lågt som det är, knappt två timmar dagligen. Men det hindrar ju inte att den okontrollerbara kulturrevolutionen tv får det att klia i fingrarna på åtskilliga att farliggöra. Vad kan vara enklare än att med litet statistik skuldbelägga friheten att titta på tv när man själv vill.

Och allra mest säljande blir förstås greppet om en forskare klarar en sublim balansgång som tv, fetma, fruntimmer samtliga granna exempel på företeelser bortom all kontroll.

Undersökningen om sjuksköterskor och tv -tittande är en fullträff ända in i påståendet att kommersiell tv är särskilt skadligt genom uppmuntran av vad som kallas osunda matvanor.

Bingo! Det förutsätter att sjuksköterskor i allmänhet och kvinnor i all synnerhet trots mångårig vana vid tv inte skulle kunna skilja mellan bra och dålig mat.

Propagandan mot tv har starka företrädare. Betydligt mer sällsynt är undersökningar som drar fram det positiva med tv. Det talas oftare om att barns tv-tittande skulle leda till övervikt respektive aggressivt beteende, däremot sällan om hur tv bidrar till vaknare, mer kreativa barn. Eller betydelsen av en europeisk allmän-tv som unik i världen har till uppgift att vara ett redskap för demokratin. Kan en ståtligare uppgift tänkas än att främja de demokratiska värderingarna?

En annan sak är att svensk allmän-tv långt mer än motsvarande tv-institutioner i övriga Europa satsar på att ligga i täten med en dyrbar övergång till marksänd digital-tv hellre än att låta de statliga pengarna gå

till stärkande av svensk tv-kultur i demokratins tjänst. Carin Mannheimer som skrivit global tv-historia med att först i tv-världen skriva en serie från ett ålderdomshem borde förstås i en tv som vill öppna upp

Sverige ha följts upp med en rejäl temakväll. Reportage från fältet växlat med intervjuer och debatter i studion hade varit svaret på de enorma tittarsiffrorna berättar: att Mannheimer tagit upp en fråga som angår, att vi önskar oss en tv som angår och att vi tror på en tv som tar i så det gör ont. Det tv-tittandet kan ingen bli fet av.

Kerstin Hallert