Varför tar debatterna sommarlov i SVT?

TV

Det svenska tv-året är kort med säsongavslutningar långt innan träden fått minsta gröna löv. Det betänkliga är att Sveriges Television trots alla statliga skattefria miljarder i stöd, inte är bättre på att ge järnet. De korta säsongerna drabbar särskilt de genrer där företaget drar det tunga lasset i svenska tv-landskapet, nämligen kultur- och samhällsprogrammen. Det spännande välskötta "Kobra" försvann kvickt som ett aprilskämt lagom till första maj.

Nu är "Kobra" inte det enda kulturmagasinet i det svenska tv-landskapet. Men precis som säsongens stora vinnare inom kultur- och samhällsgenren, tillika den formidable nyskaparen i tv-världen i stort, "Värsta språket" med Fredrik Lindström, markerar "Kobra" betydelsen av en skärpt rolig och vaken redaktion med en säker profil för sändningen i rutan som Kristofer Lundström.

"Mediemagasinet" är de glada kulturprogrammens stora kontrast, också om sändningarna lägger av samtidigt för säsongen. Här finns visserligen passion så det räcker, men de som står för den är engagerade oskulder ur den politiska korrekthetens operabalett, för "Mediemagasinet" rör sig på minerad mark. Inget kan dölja skevheten i att det svenska tv-landskapets enda program om medier produceras av det av politikerna bekostade väldiga medieföretaget Sveriges Television, det vill säga ett tungt särintresse. Det är som om Volvo skulle stå för landets enda program om bilbranschen.

"Mediemagasinet" har också mer profilerat mycket tuggande av politiskt korrekta teser om medieanvändning än öppnat för sammanhangen som belyser karaktären på det svenska medielandskapet i allmänhet och tv-landskapet i synnerhet.

Publiken har inte en aning om vad det är de betalar för i sin tv och hur det står sig jämfört med vad tittare har tillgång till i övriga EU-länder. Inget tv-ljus från "Mediemagasinet" får nämligen falla över tunga faktorer som tjänstemannaväldet inom departementet som skulle avslöja hur raddan av svaga politiker på tunga poster ställt till det för tittaren.

Sveriges Television aktar sig för att utmana politikerna. Man kackar inte i eget bo.

Typiskt är att "Mediemagasinet" aldrig en sekund drömt om att diskutera exempelvis Janne Josefssons valstugereportage. Metoden att gillra fällor med dolda kameror enkom för småkrafset i politikerhierarkin är ju inte vidare hjältemodigt. Anledningen är förstås att "Mediemagasinet" och Josefsson jobbar på samma villkor: att hålla rejält avstånd till de stora fiskarna. Särintresset ljuger aldrig.

Lennart Persson med virtuost handlag med direktsändningens kaos i "Debatt" kan också snart se fram emot ett långt sommarlov. Samtidigt påminner hans sena tisdagstimme om hur beklämmande litet tv satsar på direktsända diskussionsprogram som ett sätt att överbrygga segregation och utestängdhet i samhället. Färska undersökningar visar att unga människor tycker att ingen lyssnar på deras villkor. Detta alltså trots tv:s mödor att locka ung publik. Folkets röst försvann på vägen.

Tänk om, tv! Det finns fler sätt för tv att aktivt arbeta för samhörighet i demokratins tjänst än genom att bryta upp nyhetstimmar och lägga in fler nöjessatsningar i halvtimmesformat. Allmän-tv i Europa har kommit längre. Fransk allmän-tv och kommersiell tv satsar sen flera år på stora debatter utan sommarlov - 90 minuter varje vecka med gräsrötter i alla åldrar.

Som programtablåerna ser ut i vårt land har folkets röst uttolkats som att sjunga med Lasse Berghagen på Skansen.

Kerstin Hallert