Matprogram fyller sommarens tablåer

TV

Resultatet är en solig kombination av nytt grepp o underhållning med pr för nationalromantik befriad från knätofseriet.

Det handlar inte minst om att få bukt med den inlandsis av isolationism som i form av idel angloamerikanska program dominerar programtablåerna i förhållande till vitaliteten i den europeiska tv:n.

En annan sak är att svenska tittare aldrig nånsin sett ett enda inslag i nyhets- eller samhällsmagasinen som visar att EU:s krafttag mot de stora nationella monopolen lett till stora fördelar för den enskilde, från billighetsflygen till lägre priser på maten. På samma sätt visar nyhetsredaktionerna i all hast bilderna från de väldiga strejkerna i land efter land i Europa apropå höjd pensionsålder och sänkta pensioner utan att svenska tittare en endaste sekund påminns om hur politikerna i Sverige handskats med exakt samma fråga. Tystnaden är inte en fråga om brist på fakta.

De finns lätt tillgängliga genom "Uppdrag granskning" där Dan Josefssons briljanta kartläggning fortfarande inte uppmärksammats med minsta rejäla debatt ("SVT Morgon" är undantaget som bekräftar regeln).

Är visningen nyligen av de två starka tyska dramadokumentärerna på historisk grund - "Tidningskungen Springer" och "Tunneln" - en fråga om sprickor i isolationismen? Det ser åtminstone ut som om dominerande BBC fått konkurrens.

Årets sommarmenyer visar inga resultat av löftet att dyra gigantiska satsningar på tekniken skulle ge fler svenska tv-program till lägre kostnader.

Man hittar det sedvanliga lasset av repriser, regionalt producerade föga professionella serier ("Ny i Sverige"), billigt förvärvade (stundom mycket proffsiga) nordiska program som utfyllnad i den sedvanliga anglo-amerikanska salladen.

Förr när det var så mycket dyrare att göra tv räckte pengarna i alla fall till artistspäckade svenska färskvaror i stora unmderhållningsserier från skilda delar av landet. Ragnar Dahlbergs direktsända Norrköpingssomrar väckte en hel bygd ur sommarstiltjen till hisnande tittarsiffror.

Nu har matprogrammen tagit över som sommarunderhållning. Kockar är billiga artister. Det knäcker fett om fyrans trendiga grabbprogram "Skärgårdstugg" där de granna glada grabbarna i båten, Rickard Sjöberg och Michael Björklund, skickligt lyfter fram grabbkompisarna vid spisen med att angöra krog efter krog.

Med efterrätter som havtornsbrulée profileras skärgården som glassig kuliss för folk med vana vid krogpriserna på Rivieran. Greppet är inget att säga om. Skansen är ju kuliss också för Lasse Berghagen med allsången. Grejen är att skärgården förvandlats till upplevelseindustri. Ackorden från tv-succén "Skärgårdsdoktorn" hörs lång väg med programmets intervjuer med lokala sjuksköterskan och sjöpolisen. Resultatet är en solig kombination av nytt grepp om underhållning med pr för nationalromantik befriad från knätofseriet.

Tvåan har också fattat att mat är den nya sommarunderhållningen. Men bara styckevis. Fantasilöst visas åtta reprisavsnitt rätt av på galne kocken Jamie Oliver. Det medvetna svenska sommarreceptet borde förstås vara att släppa fram Tina som alternativ till Berghagen.

Dock finns redan nu en svenskspråkig matanknuten godbit till underhållning på bästa tid med serien "Vildmark fiske", låt vara framförd som exempel på genren djur och natur. Det är nöjes-tv släkt med dokusåpan där varenda sekund vid flugspöet rejält golvar Robinsons alla konstlade strapatser.

Kerstin Hallert