”Bosse bildoktorn” – smultronställe i rutan

TV

En miljon tittare hittade till sommarens smultronställe i rutan:

de tio avsnitten med ”Bosse

bildoktorn”, alltså hängivne Bosse Andersson från Vetlanda. Äntligen en gammaldags folkbildare med absolut gehör för leken i en bokstavligen dödsallvarlig fråga. I vårt land har bilen sen åtskilliga decennier lanserats som en främjare av demokratin. Likhetstecken sattes mellan bilen och ett samhälle för alla. Ingen har undersökt om myten stämmer men än sen.

Däremot garanterade inställningen att bilen fick en stark plats på bästa tid i svenska rutan från starten. ”Trafikmagasinet” är ett av de äldsta programmen med profilen ständigt nya smarta bilar som själva symbolen för framtidstron.

Med ”Bosse bildoktorn” lanserar sig tv och bilen i takt med tiden. Det visade tittarsiffrorna som tangerade miljonen redan vid premiären.

Äran tillkommer producenten Göran Winberg vid Sveriges Television i Malmö. Han snappade poängen med Bosses fleråriga grepp om knackande motorljud per telefon i Radio Jönköping.

I epoken sjukskrivningarnas Sverige har Winberg nämligen insett att bilen i tiden är en fråga om bilens rätt att inte må bra. Beviset för det stavades Bosse Andersson. Det sa klick med en gång. Publiken mötte greppet om dagens Sverige förmedlat av ett fullfjädrat proffs ensam om ett relationsinriktat stuk på bilen, tittaren och verkstan med en värme och passion som i tv endast utmanas av fyrans dr Phil. En sån evig tur för fyran att showerna sänds på vitt skilda tider.

Självfallet måste en succe som ”Bosse bil-doktorn” få en rejäl fortsättning.

Bosse står nämligen för gemenskap i tider då landet härjas av segregation. Han profilerar en av tv:s allra viktigaste uppgifter precis som Sveriges Television har fin näsa för att leta upp profilerna för jobbet. Gemensamt för Bosse, Tina med maten för att inte tala om Ernst Kirchsteiger och hans torp, Gunnel Carlsson och hennes ”Gröna rum”, Sverker Olofsson och hans soptunna, Anders Lundin och hans allsång är en lyhördhet för uppgiften som ger prestige åt hela företaget. Tv:s handplockade profiler skapar ett Sverige där vi hör ihop.

Rekordstora tittarsiffror visar att det är profiler vi inte kan få nog av.

Det handlar också om proffs som har egenheten att vara specialister på att förmedla gladnyheter, en bristvara inte bara i varenda reguljär nyhetssändning. Glad-tv med öppna famnen för alla är framför allt inte vidare gångbart i kommersiella kanaler.

Må vara att exempelvis fyran har såväl dr Phil som Martin Timell som stora glad-tv:n ”Parlamentet” men där finns också den kommersiella tv:ns särskilda motsats: den blomstrande genre som är kroppsfixerad känslo-tv. Fyran kör med genren från gympaövningarna i morgonprogrammet som de stackars programledarna utsatts för med knipiga Susanne Lanefelt, till reprisen nyligen på ett brittiskt program om idel misslyckade plastikoperationer. Kroppsfixering utvecklas genom enorma tittarsiffror i den angloamerikanska tv-världen till jakten på den perfekta kroppen. Ett exempel är färska amerikanska serien ”Nip/Tuck”, tidernas blodiga skildring av två plastikkirurger. Varje avsnitt avslutas med brutala närbilder på knivens valsande över över ansikte och kropp i operationssalen. Värst exploateras skräcken över att inte duga i amerikanska dokusåpan ”Extreme makeover”. ”Vinnaren” förs bort i limousine till kniven på klinik som till en galapremiär. Publiken får aldrig nånsin ana om den omgjorda efteråt haft tankar om förändringen var värd sitt pris.

Kroppsfixerad tv är aldrig stora famnen.

Kerstin Hallert