En politiskt riskfri och välmående SVT-höst

TV

Med tanke på de statliga miljarder som varje år regnar över den reklamfria tvn i allmänhetens tjänst - alltså Sveriges Television - är profilen på företagets tv-höst en särskild angelägenhet. Höstsäsongen har inletts illavarslande med en seg dramaföreställning om det 30-åriga Norrmalmstorgsdramat följt av en intetsägande dokumentär där det intressanta skulle vara att lysssna på brottslingarna, alltså Janne Olsson och Clark Olofsson.

Det mest angelägna måste självklart vara att gå på djupet med hur Sverige hanterade situationen. Det skriande behovet av en analys av salterna i nitets fotsvett på den svenska rättfärdighetens väg profilerades redan före visningen av programmet med avslöjandet i pressen att den 23-åriga gisslan som ringt upp Olof Palme fått frågan om det inte kunde vara "skönt att dö på sin post".

Å andra sidan talar inte mycket för att en oberoende tv i allmänhetens tjänst är möjlig när pengarna kommer från politikerna med otaliga mer eller mindre subtila möjligheter att påverka programmens karaktär. Mycket riktigt är det utbud som presenterats för hösten en påminnelse om att tv ser som sin uppgift att skydda makten.

Må bra-tv är redskapet till utveckling av Robinsonkonceptet - alltså shower utan skrivna manus till ett rivande av gränserna mellan underhållning och drama.

Som drama lanseras nyheten "De drabbade" där några utvalda ska visa upp övernaturliga krafter. Vi kan

lugnt kan räkna med att dessa krafter aldrig kommer att nyttjas för att höja den intellektuella nivån i den granskande Sverigebildens tjänst. Lika politiskt riskfritt är nyheten "Toppform", där fyra deltagare ges hjälp att ändra livsstil för att gå ner i vikt.

Dokumentären "Dramaten" utlovar levande legender och heta känslor bakom kulisserna på nationalscenen. Visst mår vi bra med litet ofarliga passioner.

Det farliga greppet undviks med säker hand: som att ta tempen på chefs- och styrelserummen, på finans- och kulturdepartementen och bland nationalscenens sponsorer, inte minst om det skulle jämföras med nationalscener i resten av Europa.

Europa är nämligen absolut tabu. Det är ingen tillfällighet att nya samhällsprogrammet "Paradis" är utformat som global må bra-tv. I tolv avsnitt ska någon i Sverige och någon i, som det heter, "resten av världen" redovisa sin syn på abstrakta gemensamheter som kärlek, hälsa, jobb och drömmar. Programledaren Li Skarin utlovar absolut avsaknad av efterdebatter. På så sätt ska tittaren fås att som det heter fundera.

Det kallar jag må bra-tv för det politiska frälset.

Självklart dominerar må bra-trenden också nya litteraturprogrammet "Pocket". Här ska vi slippa alla egotrippade författare. Nu ska tv visa att läsarna kan vara lika egotrippade. Programledaren Mikaela Périer tvivlar inte på sin angelägna uppgift att utsätta dem för vad som utlovas som djuplodande intervjuer. Vid presentationen av "Pocket" är - enligt referat - de djuplodande frågeställningarna exempelvis "vilken bokförvaringstyp är du" respektive "vilka böcker vill du att andra ska tro att du läser och vilka läser du?". Vem tvivlar på att minuterna kommer att flyga som timmar?

Den enda nyheten, med perspektivet starkt förankrat i klassisk allmän-tv av europeiskt snitt, görs föga förvånande av tv i Malmö. Kunniga Marianne Söderberg har utifrån uppmaningen "låt oss berätta din släktsaga" valt ut 15 öden av 500 brev och med Bo Blomberg skapat serien "Din släktsaga". Äntligen en tv-serie som utmanar den politiskt korrekta historieskrivningen i tv och som Ingvar Carlsson en gång definierade som en fråga om folkets gemenskap runt kollektiva institutioner (samma skola och sjuksal).

Bara den tv kan utmana som själv mår bra.

Kerstin Hallert