”Robinson” profilerar en ny svensk näring

TV

Senaste publikmätningarna av vad som på tjusigt tv-språk numera kallas satellituniversum visar att Sveriges Television från starten av höstsäsongen i september stadigt förlorar tittare.

Tvåan förlorar tittare dagligen. Det är kanalen som en gång var landets populäraste för att den byggde på regionerna. Bonnakanalen som tvåan kallades litet nedlåtande. I dag är profilen borta.

Tv-chefen Christina Jutterström vill slakta regionerna för ett snabbt införande av den marksända digital-tv:n, trots att skäl saknas för ett snabbt införande och trots att regionerna utvecklat en lyhördhet som publiken gillar. Hon bryr sig inte om att all erfarenhet från tv-världen visar att bara den tv blomstrar som slår vakt om det lokala. The bottom is nådd när nu tvåan har färre tittare än trean. Vem minns inte parollerna att publiken varje kväll till 50 procent skulle kolla in nånting på ettan eller tvåan? Glöm dem.

I dag är Fyran större än båda kanalerna tillsammans, om man räknar in den kommersiellt intressanta publiken upp till 60 år. Kan Jutterströms undergångspolitik verkligen motivera att företaget ensamt ska disponera alla de årliga statliga miljarderna? Det finns fler exempel på allmän-tv än Sveriges Television. Marita Ulvskog visar ett spännande intresse för att utveckla Öppna kanalen, en allmän-tv med tänkvärda framgångar både i USA och i Europa, och som i exempelvis Tyskland drivs med en procent av licensen. Det är dags för ett nytt sätt att definiera allmän-tv. Den just tillsatta sk public

servicekommitten kan möjligen ge besked om vartåt det lutar. Men ingen ledamot kan ett smack om tv-marknaden i stort, eller om trenderna inom europeisk allmän-tv i all synnerhet.

Och det som verkligen behövs är ju insikten att samtliga kanaler, allmän-tv eller ej, i svenska tv-landskapet företräder en näring. Programtablåernas svenska program bygger i dag på idéer och färdiga sändningar från rader av mindre fristående produktionsbolag, som småskaligt och effektivt levererar till samtliga kanaler.

Det är kvintessensen av allmän-tv i dag. De stora publikframgångarna i reklamfria Sveriges Television som "Robinson" blir i publikmätningarna en fråga om framgångar åt kanalen där programmet distribueras.

Men i själva verket skapas "Robinson" av Strix, ett av de bolag som profilerar Sverige i tv-landskapet hemma och internationellt. När svenska tv-program belönas på prestigefyllda tv-festivaler och säljs på

internationella tv-mässor profileras en näring, precis som i fråga om svensk musikindustri, och med betydelse för svensk ekonomi. Public servicekommittén måste våga erkänna svensk allmän-tv som del av en internationell näring.

"Uppdrag granskning" skildrade häromveckan den kort efter födseln avlidne Max för att leverera ett generellt angrepp på rader av myndigheter i vårdsektorn. Det var att grovt missa vad saken gällde: att Max i födelseögonblicket fick en dödlig infektion från sin mamma och som ingen visste att hon bar på. Situationen är verkligen fasansfull, men inte för att ambulansen dröjer. Det ohyggliga ligger i att den baby som händelsevis överlever gör det till priset av svåra skador genom de massiva penicillindoser som är enda boten. Men det kanske allra värsta är att ett test före förlossningen hade avslöjat om

mamman är bärare av infektionen. Att synliggöra Max död är alltså en fråga om att lyfta fram att det inte är rutin att testa mammorna, och att alla föräldrar ska kräva att testet utförs kosta vad det vill. Att "Uppdrag granskning" så grovt missat vad tragedin profilerar är värre än oförlåtligt, det är korkat.

Kerstin Hallert