E M M A

Läs Emmas dagbok från ön - bara i Aftonbladet!

1 av 2 | Foto: BJÖRN LINDAHL
Emma Andersson är tillbaka - starkare än någonsin. " Jag har lärt mig mycket sen förra gången", säger hon.
TV

Hon blev brutalt dumpad, hånad i tv och släppte en skiva som försvann. Nu är Emma Andersson tillbaka - starkare, lyckligare och mer kär än någonsin.

- Mille och jag har bytt blod. Han är det bästa som har hänt mig, säger hon.

Det finns en träffande bild av Emma Andersson från "Expedition: Robinson" 2001. Lag Nord mötte Lag Syd i en matematiktävling. Deltagaren Niklas Berg hade undervisat i ämnet på gymnasienivå. Jan Dinkelspiel pluggade ekonomi på universitetet.

Men det var den 22-åriga bimbo-förklarade tjejen från Ängelholm som knäckte den kluriga ekvationen.

- Ja, jag minns det där. Det kändes skönt att visa alla, säger Emma Andersson.

Det är så man känner inför henne. Att hon hela tiden kämpar för att överbevisa belackarna, för att få folk att fatta att hon är här på allvar, här för att stanna.

- Jag försöker alltid göra det som folk inte förväntar sig av mig. När jag skulle släppa skiva ville skivbolaget att jag skulle göra en "Victoria Silvstedt" och sjunga om boys boys boys. Men det vägrade jag. Jag är mer seriös än så.

På grund av denna kamp blev slaget desto hårdare när Filip Hammar lurade henne att svara på nazistrefererande frågor i skandalprogrammet "Ursäkta röran". Plötsligt togs både heder och trovärdighet ifrån henne.

- Det är det värsta jag har varit med om. Jag mådde jättedåligt efter det. Jag höll mig inomhus och orkade inte gå ut. Det var en av de värsta perioderna i mitt liv. Det var så kränkande.

- Jag hade varit blåögd, jag trodde att alla ville mig väl. Och så hände det här. Nu fick jag börja om från början...

Emma fick dock stöd och sympati. Både av vänner och den breda massan. Pressombudsmannen Olle Stenholm ringde och bad henne anmäla TV4 till Granskningsnämnden.

- Skivbolaget tyckte vi skulle tysta ner allt. Men till slut anmälde jag. Och när TV4 sedan fälldes fick jag upprättelse. Det var skönt.

Har du träffat Filip Hammar efter det där?

- Ja en gång ganska direkt efteråt. Jag var ute på krogen och såg honom komma gående mot mig. Jag tänkte att nu ska jag bara möta honom, se honom i ögonen. Men när han fick syn på mig vek han undan direkt. Jag har aldrig sett någon ta en så stor omväg. Det kändes jäkligt bra, säger Emma och skrattar.

Men skadan var ändå stor. Emma Anderssons skiva "Falling" blev inte den succé hon hoppats på. Duettsingeln "Weightless" med Bosson förtjänade ett bättre öde, tycker Emma.

- Det är en så bra låt. Och alla som hört den tycker det är synd att den inte kom ut bättre. Att jag släppte ett album vet knappt folk om.

Och det hjälpte inte direkt att hennes skivbolag Edel köptes upp och att alla hennes samarbetspartner fick sparken.

Omgående fick Emma äta upp sina kaxiga uttalanden, som "Jag ska bli större än Madonna" och "Jag ska sjunga duett med Madonna".

- Ja, i dag kan jag inte fatta att jag sa så där. Men skivbolaget snackade: "Nu ska du jobba med Britneys låtskrivare", "Vi ska satsa stort på dig i hela världen". Klart att jag flög upp i det blå. I dag känner jag mer att jag ändå lagt en grund, något att bygga vidare på.

Även privat har Emmas liv varit turbulent. Precis före inspelningen av Robinson 2001 hade hon träffat Anders. När hon kom hem flyttade de ihop.

Emma var länge övertygad om att Anders var mannen i hennes liv. Tidigt i våras åkte paret på kärlekssemester till Sri Lanka i en månad.

- Jag märkte ingenting, jag tyckte att vi hade det bra. Men när vi kom hem igen sa han de där klassiska orden: "Emma vi måste prata." Jag blev helt kall i kroppen. Då bröt han ihop. Sen berättade han att han inte varit kär i mig på flera månader. Och han var så hård, det fanns liksom inget hopp kvar. Sen bröt jag ihop. Det var ett sånt slag.

- Det är först i efterhand som jag kan förstå det han gjorde. Han försökte, hoppades att pirret i magen skulle komma tillbaka under vår resa. Och jag kan inte tycka illa om Anders, han är en fantastisk människa.

När Anders gick ut genom dörren var det dock slut - för gott. Emma låste in sig och var otröstlig i en vecka. Hon kunde inte äta, gick ner fyra kilo och tackade nej till alla jobb.

- Sen ringde mamma. "Nu kommer du hit, jag har bokat biljett, vi ska se på hockeymatch med Rögle." Jag tog mig i kragen och åkte. Och sen vände det. Jag hade så roligt, skrattade för första gången och tänkte inte längre på Anders.

Emma tog tag i ett liv hon tidigare varit obekant med - singellivet.

Tillsammans med "tjejgänget" tog hon sig an Stockholms nattliv. Rejält.

- Under våren var vi ute ungefär tre kvällar i veckan. Och hade det så jäkla kul. Jag kunde snacka med killar och komma hem när jag ville utan att behöva ha dåligt samvete.

Det var någon gång vid denna tidpunkt som SVT ringde. "Super-Robinson" behövde sin stjärna. Men Emma var skeptisk.

- Jag och Zübeyde ville inte åka, vi var jäkligt tveksamma. Jag vet hur dåligt jag mådde förra vändan. Varför skulle man göra om det? Nu när jag har det så roligt här hemma?

Men Strix-producenten Hasse Aro gav sig inte. Och till slut tackade tjejerna ja.

- Jag vet hur det skulle ha varit annars. Jag hade suttit där framför tv:n och ångrat mig så in i bomben. Det är ju en så speciell upplevelse. Och då är det värt att vara Robinson-Emma i ett år till. Det var jag väldigt emot förut, men nu är jag bekvämare med det.

Skandalerna från "Super-Robinson" har redan börjat hagla. Nyligen la SVT ner en utredning om uppgifter att deltagare rökt marijuana på ön eftersom de inte kunnat bevisa att något sånt faktiskt förekom.

Emma är dock säker på sin sak.

- Jag nämner inga namn men jag vet helt säkert att de rökte på där. Jag såg det med egna ögon. Själv tar jag helt avstånd från knark. Ser jag någon som håller på går jag därifrån.

Det skulle visa sig vara ett lyckokast att åka tillbaka till Tengah. Inte på grund av utgången i tävlingen - den är ju fortfarande top secret. Men på grund av en viss 24-åring från Östersund, Mille Lansburgh.

- Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon på ön. Men med Mille var det något väldigt speciellt. Jag blev knockad av honom, så att säga.

Problemet var bara att Mille hade en flickvän. För Emma var det jobbigt att se flickvännen krama om Mille på Arlanda vid hemkomsten.

Men kontakten de utvecklat på ön var så stark att de inte kunde hålla sig ifrån varandra länge.

- Det var jobbigt att vänta. Men Milles tjej kände att det var något som var fel direkt. När han gjorde slut med henne kunde vi äntligen ses igen. Sen dess har vi haft det underbart.

Mille och Emma känner så starkt för varandra att de ingått en blodspakt. På verandan hemma hos mamma Andersson i Ängelholm snittade de upp ett jack på sina händer och tryckte de blodiga såren mot varandra. Man kan fortfarande se ärret på Emmas hand.

- Det kändes i hela kroppen. Och nu har jag Milles blod i mig. Visst är det lite sjukt, men det var så känsloladdat att bevisa för oss att det ska vara vi. Jag vet att det är tidigt men redan då sa vi att vi älskade varandra.

Nu drar en ny veva av Robinson i gång. Förra vändan ledde till publiksuccé, skivkontrakt och erotiska bilder i Café. Den här gången är publiksuccén given, ett nytt skivkontrakt säkrat och nya Café med Emma på omslaget är ute i affärerna.

- Förra gången höll det på att bli "skilsmässa" mellan mig och Anders när det kom ut att jag plåtats naken. Den här gången ville Café ha mig tillsammans med Linda Rosing på omslaget. Men det sa jag toknej till. Det skulle inte ha varit seriöst. Men jag är mycket nöjd med resultatet, det är jättefina bilder på mig från Robinson-ön.

Snart kommer också Emmas nya singel ut. Sen blir det en singel till. Sen blir det nytt album. Emma gör åter en seriös musiksatsning.

- Den första singeln är en jättebra låt som är skriven av Jonas Lidberg. Den låter som en tidig Kent-låt med U2-influenser. Den låter nog inte som en låt folk förväntar sig att jag skulle släppa.

Bakom henne står Per Sonerud, mannen bakom Brandsta City Släckers och Sarek.

Vilket genast väcker frågan om Melodifestivalen kan vara aktuell för Emma - i år igen.

- Jag blev erbjuden en låt 2001. Och en annan i förra årets festival. Och det finns diskussioner kring att jag ska vara med i den som kommer. Men vi får se, säger Emma hemlighetsfullt.

Likheterna mellan läget 2001 och nu är många. Men Emma har förändrats. Och mognat.

- Jag har lärt mig mycket sen förra gången. Jag har gått på en del nitar. Men jag har tagit mig igenom det här och gått stärkt ur det. Jag är mer jordnära och kommer inte att tappa fotfästet den här gången.