Elakheterna är sylvassa

Men Bergman avslutar ojämnt som regissör

1 av 3 | Foto: BENGT WANSELIUS
suveräna skådespelare Erland Josephson och Liv Ullmann är strålande när deras rollfigurer från "Scener ur ett äktenskap" återförenas efter 30 år i "Saraband".
TV

Titeln står för en erotisk pardans, förbjuden i Spanien, men populär hos andra hov på 1600- och 1700-talen.

Ingmar Bergmans tv-film, hans allra sista regijobb, handlar dock mest om maktkamp och hat, lite grann om försoning och frigörelse.

Hans högborgerliga miljöer och ältandet om Gud har nog ibland skrämt bort medelsvensson-publiken. Men få historier har känts så allmängiltiga och drabbat så många som tv-serien "Scener ur ett äktenskap" (1973). Trettio år senare får vi nu veta vad som hände sedan med Marianne ( Liv Ullmann) och Johan ( Erland Josephson), juristen och docenten som gick skilda vägar.

Hon bläddrar bland sina fotografier och talar direkt in i kameran när hon funderar på att hälsa på Johan. Mångmiljonär genom ett arv, har han dragit sig tillbaka till en sommarstuga i Dalarna.

Vill krama Ullmann

På plats dras hon in i en bitter strid mellan Johan, hans son Henrik ( Börje Ahlstedt) från ett tidigare äktenskap och dennes 19-åriga dotter Karin ( Julia Dufvenius).

Jag vill inte avslöja mer. Bergman vänder skickligt in och ut på dessa personers själsliv och inbördes förhållanden. Hemligheter avslöjas. Man är hela tiden nyfiken på fortsättningen.

Marianne må ha blivit lite mysalkis, men är filmens enda hyfsat friska person. Liv Ullmanns gestaltning är fantastisk. Hon är som ett öppet sår. Man vill bara krama om henne.

Josef tycks på ålderns höst enbart finna glädje i att hata alla i sin omgivning.

Josephson prickar in de sylvassa elakheterna i dialogen med närmast otäck precision. En skithög det är svårt att inte älska att hata.

Stelt och teatraliskt

Värre är det med Henrik och Karin. Deras relation är, minst sagt, skruvad.

I kombination med en dialog som stundtals doftar dammig tv-teater, blir resultatet i några scener stelt och teatraliskt överspel.

Ahlstedts likhet med sportkommentatorlegenden Lars-Gunnar Björklund leder också, för mig, till lite ofrivillig humor.

En ojämn historia, alltså. Bergman slutar inte riktigt med flaggan i topp.

Saraband

Jan-Olov Andersson