Julkalendern - den sämsta på flera år

TV

För barnsligt för vuxna. För vuxet för barn.

Taskiga specialeffekter. Konstig sensmoral.

Årets julkalender "Håkan Bråkan" är en av de sämsta på många år.

Håkan Bråkan (Axel Skogsberg) och familjens granne (Johan Rheborg) i en scen ur årets julkalender.
Foto: SVT
Håkan Bråkan (Axel Skogsberg) och familjens granne (Johan Rheborg) i en scen ur årets julkalender.

När författarparet Sören Olssons och Anders Jacobssons tidigare figurer Sune och Bert har blivit film och tv-serier har resultatet blivit roliga och charmiga historier, om barn som upplevts som lite annorlunda för att de har varit missförstådda eller har ifrågasatt saker och ting på sitt alldeles speciella sätt. Har inte läst Håkan Bråkan-böckerna, men har svårt att tänka mig att författarna plötsligt helt ändrat tonläge.

I Carl Åstrands regi är årets julkalender som en korsning mellan en Aki Kaurismäki- och en Tim Burton-film med extremt låg budget.

Familj i misär

Det handlar om en trebarnsfamilj i misär - där 7-årige Håkan Bråkan ( Axel Skogsberg) stundtals drömmer sig bort och blir en hjälte i sin egen fantasivärld. Specialeffekterna i de scenerna är enbart larviga.

Ett inbrott i första avsnittet gör att familjen bor i ett tomt radhus. Mamma ( Tintin Anderzon) har blivit utbränd och hamnar på ett sjukhus som mest liknar ett fängelse i en galen skräckfilm. Pappa ( Per Svensson) har slut på pengar. Barnens skola ser rivningsfärdig ut. Lärarinnan ( Sissela Kyle) är allmänt knäpp. Familjens granne ( Johan Rheborg), ibland barnvakt, ser ut som en överbliven medlem i The Boppers. Han dricker öl och dyrkar Jerry Williams.

Underbar saga i fjol

Det var inte så förfärligt mycket julkänsla i fjolårets "Dieselråttor & sjömansmöss" heller. Men det var en underbar saga som även unga barn lätt kunde ta till sig. Den har för övrigt just släppts på dvd.

Här består "julstämningen" av att familjen inte kommer att ha råd att fira jul. Och att mamma är inspärrad.

Usel start

Har sett åtta avsnitt. De fyra första är stentrista. Ett par av andra veckans avsnitt är lite bättre. Några föräldrar kanske blir upprörda, men det är faktiskt lite roligt när ungarna jäklas med pappan så att han blir tokig och svär av ilska - och får böta pengar till dem för varje svordom.

Och ett avsnitt är traditionellt julkalenderroligt, när Håkan Bråkan kommer bort på Sagotåget på Junibacken. Lite väl mycket gratisreklam, kanske, men barnen kommer att älska det avsnittet.

Som helhet känns det ändå som att komiska skådisar inte har fått utlopp för sin talang. Och att seriens humor och sensmoral hamnar i ett slags ingenmansland som varken angår barn eller vuxna.

Håkan Bråkan

Jan-Olov Andersson