OS i Athen ett eldprov för svensk tv i tiden

TV

Tv och datorn gillar varandra. Pinfärska tv-program och nyhetssändningar på nätet, för att inte tala om möjligheten att maila direkt i tv-sändningarna visar det lyckade mötet mellan två världar.

Men talar man med amerikanska tv-gurus tror ingen att världarna kommer att gå upp i varandra. Användarna av datorn och zapparen framför tv:n är helt enkelt alldeles för olika.

Det är ett resonemang som utgår från samma mögliga fördomar om tv-publiken som bitit sig fast i riksdag och kulturdepartement. Någon har ett starkt intresse av att slå vakt om tv-tittandet som ett sämre sätt att handskas med sin stund på jorden.

Fortfarande efter nära 50 år med tv blundar man helt för tv i de svenska offentliga utredningar som kartlägger vad vi gör med fritiden. Med grönköpingsmässig svettighet ges besked in i minsta minut om hur länge vi läser en tidning, hur mycket vi går på bio, går ut och dansar eller står i snickarboa men inte ett ord om tv. Hyckleriet blir inte mindre av att det inte är någon hemlighet precis att tv-tittandet dominerar över alla andra fritidsintressen med sina mer än två timmar dagligen. Det är ingen hög siffra internationellt. Fem timmar dagligen är vad tv handlar om i Östeuropa och USA.

Av nån anledning har osynliggörandet av tv-tittandet inte minskat sen datorn debuterade. Däremot har aldrig datorskärmen föraktfullt kallats dumburken. Den som sitter i timmar framför datorn kallas aldrig soffpotatis. Den som har en dator är en användare, en term med smickrande associationer till en aktiv och medveten livsstil.

Det hjälps inte att fjärrkontrollen profilerar tvtittaren som lika aktiv som nånsin användaren med sin mus. Man ser inte vad som helst utan väljer i utbudet i programtablåerna. Det aktiva tv-tittandet understryks av de dagliga publikmätningarna.

Och nu håller dessutom fjärrkontrollen på att mer och mer likna datoranvändarens mus i takt med att datorernas menyer vandrar in i tv-rutan.

I USA är trenden att befria publiken från beroendet av programtablåernas grepp om deras tid. Allt färre följer vad tv sänder just nu i takt med möjligheten att hitta menyer där favoritprogrammen är sorterade och sparade efter genrer, redo för dig när du har tid. Det speglar en publik lika aktiv och medveten som datoranvändaren.

Till detta kommer förstås att ingen tittare drömmer om att missa de stora direktsända tv-galorna och frågetävlingarna och förväntar sig nya sätt att delta i sändningarna. Räkna med att OS i Aten i sommar blir eldprovet för svensk tv i tiden med den datoriserade tv-världens alla möjligheter att efter direktsändningen följa upp med inslagen som aldrig gick direkt till rader av kommentarer på det sätt som i dag profileras på dvd-skivorna.

Men svensk tv är å andra sidan redan långt framme, profilerat av stora skafferirengöringen kring "Robinson". Veckorna före finalen släpptes deltagarna fram i morgon och kvällssoffor för ständiga påminnelser om vad vi aldrig fick se till vad vi såg också om inslagen väl mycket passerade i sändningar som inte naturligen attraherar Robinsonpubliken. När sen Folke Rydéns lödiga dokumentär sändes direkt efter slutfinalen kröntes Robinsonepoken som vad den är, ett stycke svensk tvhistoria. Sammantaget blev hela bevakningen mångsidig som en dvd-skiva. Så varför finns då inte Robinsonepoken i handeln redan som dvd?

Tv är vårt stora gemensamma kulturarv och förstås tillhandahållas med alla de möjligheter till konsumtion som all annan kultur.

Kerstin Hallert