BBC-chef dömer ut såpatrenden

TV

Med stöd av dagstidningen Guardian arrangerar det brittiska tv-landskapet i Edinburgh ett rejält årligt gemensamt debattkalas kallat Media Guardian Edinburgh International TV Festival. På de stöddiga små öarna på andra sidan Kanalen står dock internationell för imperialism. Brittisk tv tror sig ha en särskild uppgift att sprida civilisation i tv-världen i övrigt, samtidigt som man blundar för dagens

vitala europeiska tv-kultur. Europa var ett ord som inte hördes en enda gång under festivalen. Det enda utland man känner till är USA.

Men i Sveriges Television har imperiebudskapet anammats okritiskt rakt av sen länge med konsekvensen en absurt privilegierad plats för brittisk tv. Så visst är det en poäng i att höra vad pinfärske nye chefen för BBC, den gänglige Mark Thompson i skjortärmarna deklarerar som public service i tiden. Han dömer raskt ut "Robinson"-genren och anger att livsstilsprogram inte är public service.

Han har heller inte bråttom med att släcka ner det analoga tvnätet - man talar om 2012. De hunsade svenskarna ska som bekant tvingas in i ett allt annat än smidigt fungerande system om bara två år. Dessutom betonade Thompson att BBC:s ekonomi är god. Han satsar därför på mer av det dyraste som finns, nämligen kvalitetsdrama. Och gärna det som väcker nervositet i etablissemanget efter alla smällar från Blairs regering.

Thompson, med bakgrund i BBC:s nyhetsavdelningar, uppmuntrar som sin första markering regissörerna som greppar den politiska samtidshistorien som Stephen Frears. Hans drama "The Deal" skildrade obekvämt kampen inom labour mellan Tony Blair och Gordon Brown och fick dessutom pris för det. Det är takter som inte kan vara längre bort från det tama svenska tv-landskapet där vår egen politiska samtid aldrig får en kontroversiell knorr. Thompson uppmuntrar nu Frears att skaka om i rojalismen med att för BBC i dramat "Drottningen" skildra kungahuset veckan efter prinsessan Dianas död och med Helen Mirren som drottning Elizabeth. Lika obekymrad om satsningar som kostar är

BBC 3, av festivalen utsedd till årets tv-kanal för skickligt grepp om sin medvetet smala profil.

Där ska livesändning från en järnvägsstation mitt i rusningstid med kända operaarior till ny text locka ung publik till operan. Men än mer tänkvärt är hur trycket från amerikansk kommersiell tv förändrar det brittiska samhället i stort. Nu har regeringen nämligen sagt ja till direktsänd tv från domstolarna i fall som inte kräver vittnen.

När frågan debatterades utbrast systern till OJ Simpsons mördade hustru att förslaget var i fegaste laget. Tvärtom, sa hon, hindrar direktsänd tv just precis från stora brottsrättegångar vittnena från att ljuga.

Samma amerikanska tryck påverkar också brittisk tv, vars förvandling till en del av skandalpressen profilerades med diskussion om betalningarna åt kändisar som talar ut. Må vara att BBC betalar lägst av alla, men företaget betalar: Svennis sambo Nancy d´Olio fick några futtiga tiotusen kronor. Ska svensk tv följa efter trenden?

Bäst betalda kändisen i brittisk tv genom tiderna, Monica Lewinsky, berättade att hon talat ut för pengar (dryga fem miljoner kr i brittiska Channel 4) för att hennes sexaffär med Clinton kostat henne jobbet och lämnat henne med enorma advokaträkningar. Både hon och den sexigt beniga Rebecca Loos - likaledes sparkad för sex med manlig superkändis som Beckham - ansåg att det värsta var att kvinnor smutskastas men inte männen.

I den ensamheten hjälper bara tv för att vända opinionen. Däremot går inte denna nya feminist-tv utan vidare på export.

Faria Alams välbetalda tårar över älskaren Svennis blev en superflopp för fyran. Svenska tittare föredrog "Uppdrag granskning".

Kerstin Hallert