Årets tv-höst leds av obehaglig kleenex-tv

TV

Realitygenren har tagit ett järngrepp om tv-höstens underhållning. Det innebär att bolagen allt hårdare prioriterar vissa personlighetstyper bland de medverkande för hårdexploatering tills säsongen är slut. Då dumpas de utvalda obesvärat som en använd pappersnäsduk. Reality är kleenex-tv.

Jag vet bara ett enda tv-program - franskkanadensiskt - som granskat den vinstgivande realitygenrens människohantering. Den flatheten är det verkligt obehagliga med höstens tv.

Årets tv-höst profilerar fyrans stora ledning genom "Idol 2004", som nu visat sig ha ett verkligt säljande koncept, dels som debut för den angloamerikanska elakhetsgenren i svenska tv-landskapet, dels och framför allt med en suverän underhållningsdel.

Mot detta har övriga kanaler en förvånansvärt svag uppställning. Starten för "Robinson" i trean aviserade en dragning till just så skruvade situationer som internationell tv numera ser upp med.

Gränsen för svensk kiss- och bajs-tv sprängdes redan i premiäravsnittet med kamerans närgångenhet gentemot gruppen som i flera dygn satt instängda i gallerbur med burgolvets galler som toalett. Även om "Robinson" etablerat sig som landets mesta barnprogram är det ingen hemlighet att extrem reality stöter bort tittarna. Lägg till det bibehållandet av beprövade element som övningar i pennalism istället för tävlingar som underhållningsmoment. Vad hjälper det då att Robban Aschberg som programledare är den schyssta objektiviteten själv?

Och framför allt hur kan det komma sig att en så erfaren redaktion som Strix tappar stilen så fort "Robinson" flyttar över till trean?

Även för nöjeschefen Hans Rosenfeldt har underhållningen fått en dålig start i ettan. Den stora familjeunderhållningen utifrån ett alldeles eget stuk lovade så mycket med lagtävlingen "Experterna". Här skulle det minsann göras tv med innehåll av kunskaper och samverkan inom laget. Det tog inte mer än premiärsändningen för löftena att spricka.

Med lagsamverkan gick det inte bättre än att tävlingsledningen splittrade laget på fem så att två fick stanna hemma istället för att delta i den vinnande resan.

Publiken å sin sida kunde inte ens se slitet med två av kunskapsnivåerna, en garanti för att luften skulle gå ur sändningen.

En så misslyckad scenografi och ogenomtänkt redigering betyder bara att zapparen slår över till annan kanal, särskilt som tempot snabbt blivit allt segare med krångliga tävlingsregler.

OK att lägga in moment med sportinslag men det är fortfarande roligare att se "Lilla Sportspegeln". Kändisar, javisst, men endast som hjälpredor i kunskapspaneler. Som premiärens landshövding Anders Björk med momentet frågor och svar. Men vad hjälpte det när frågorna i sin tur så tydligt profilerade att de komponerats av ett farbrorsgäng utan insikt om det som rör sig i de tävlandes egen 20-årsgeneration.

Garanterat roligare för tittaren med "Vi i femman".

Med andra ord, "Experterna" lanserades innan programmet var färdigt. Inte kunde oslagbara programledaren Lotta Bromé skyla det.

Med OS lärde oss den vitala webavdelningen på SVT att tv på nätet är ett givande sätt att kolla på tv. En i det vanliga tv-utbudet undanskymd digital nischkanal som nyhetskanalen SVT 24 har här en stor publik med lätt tillgängliga sändningar på webben. Standarden är hög, greppet friskt och mångsidigheten imponerar. Helt nya begåvningar får chansen som Alexander Norén som numera också lånas ut som programledare till "Gomorron Sverige".

Stick i stäv med den deppiga profilen utåt av nedskärningar och besparingar frodas alltså en blomstrande vitalitet mitt i den härjade institutionen genom datorvänliga SVT 24.

Undra på att starten för likaledes digitala "Kunskapskanalen" känns som höstens mest spännande lansering. Än sen om publiken sitter framför datorn.

Kerstin Hallert