Inte dumt att profilera sig med en skruv lös

TV

Nya dokusåpatrenden ger ett alternativ till vad vi vant oss vid alltsedan ”Robinson”, värsting-tv i exotiska miljöer. Nu har brittisk tv upptäckt att det går lika bra att skapa en värstingarnas julafton på hemmaplan. Receptet har snabbt spridit sig i alla världsdelar.

För Sverige är detta en revolution profilerad av serien som i fyrans tappning blivit vårens water cooler – alltså ett program alla talar om på jobbet – med miljonpublik varje fredag som ”Sveriges värsta bilförare”.

Det alla flämtar inför är förstås inte själva greppet att tävla i vem som är bäst på att vara värst. Utan att värstingarna tävlar i det heligaste av rum, bilen. Det betyder nämligen att tv bryter ett starkt tabu. Det vi ser är nämligen helt vanliga människor som inte riktigt kloka.

Sen decennier har tv lärt oss att de enda som får visas upp som inte riktigt kloka är myndigheter och direktörer. ”Bosse bildoktorn” exempelvis, är noga med att markera att det alltid är bilen, aldrig föraren, som har en skruv lös. Än sen kan man säga. Att profilera sig med en skruv lös är ingen dum sak. Man återuppstår som tv-kändis.

”Super Nanny”, också i fyran, lägger dramats rum till en annan helig plats, barnkammaren. Även här gäller den osvenska parollen att enskilda familjers kaos aldrig blir en fråga om att myndigheterna inte är riktigt kloka. Istället granskas situationen utifrån vilka insatser som fungerar och vilka som inte gör det. Tala om att ge vanliga människor ryggrad!

Samma sak med treans nya serie ”Du är vad du äter”, som visas i brittisk originaltappning. De sedvanliga förutsägbara kom-i-form-programmen kan slänga sig i väggen. Här är maten detsamma som kaos för de enskilda familjer som presenteras i varje avsnitt. Gemensamt har familjerna samma deppiga desperation som barnfamiljerna i ”Super Nanny”.

Också här är den röda tråden att granska vilka insatser som funkar och vilka som inte gör det. Näringsexperten Gillian McKeiths åskådliga redovisningar av mängderna och effekterna på kroppen av mathållningen är av intresse för alla. ”Super Nanny” vid kylskåp och skafferi, Gillian McKeith, lämnar familjerna efter en sex veckors period av ytterligt rättfram städning på tallrikarna. Det hon lämnar efter sig är en familj medveten om eget ansvar för en sundare livsstil. Inte ett ord om att utkräva ansvar från politiker, myndigheter eller livsmedelsdirektörer. Det är så politiskt inkorrekt att bara de kommersiella tv-kanalerna törs.

Gunilla Breskys internationellt uppmärksammade dokumentärer i radio och tv om andra världskriget på Nordkalotten gav stark profil åt högtidlighållandet av andra världskrigets slut. Breskys passionerade ”Under en rostig stjärna”, hyllar dem som dog och dem som begraver de döda med ett synliggörande av trakter där ingen tv varit före henne.

Sveriges Television – SVT – ska ha en ros för sin erkänsla åt en ensam frilansande dokumentärfilmare bosatt i Norrbotten. Satsningen på Bresky lovar gott. Man tror faktiskt att även chefsgarnityret på SVT är begåvat.

Tittarombudsmännen är våra nya tv-hjältar. Claes Elfsberg visar tittarkraft så det ekar i stugorna. Det ger popularitet bland miljoner att genomdriva ett nej till störande musik under talade inslag. I fyran finns den folkligare Janne Andersson, som Elfsberg synlig en gång i veckan i morronsoffan. Anderssons bragd är att ha räddat nedläggningshotade såpan ”Glamour”. Det gick att övervinna ledningens tal om för dåliga tittarsiffror, konstaterar Andersson. Men återkommer verkligen serien när villkoret blivit att ”Glamour” ska kränga betalkanalen TV4 Plus? Dyrare tv för tittaren är alltid ett minus.

Kerstin Hallert