”Det är uselt, TV4”

Nöjesbladets "Stjärnor på is”-tyckare Nina Johansson om debutsäsongen

TV
Nina Johansson är redaktör för sofismode.se Hon är född 1978 i Linköping och uppvuxen i Virestad utanför Älmhult. ”Jag kan åka baklänges på hockeyrör. Är fortfarande otroligt fascinerad av konståkningsdramat mellan Nancy Kerrigan och Tonya Harding. Kommer nog aldrig förstå riktigt hur poängsystemet fungerar men tycker det är roligt när åkarna sitter och väntar in poängen, leendes och vinkandes.”
Foto: Jimmy Wixtröm
Nina Johansson är redaktör för sofismode.se Hon är född 1978 i Linköping och uppvuxen i Virestad utanför Älmhult. ”Jag kan åka baklänges på hockeyrör. Är fortfarande otroligt fascinerad av konståkningsdramat mellan Nancy Kerrigan och Tonya Harding. Kommer nog aldrig förstå riktigt hur poängsystemet fungerar men tycker det är roligt när åkarna sitter och väntar in poängen, leendes och vinkandes.”

Så var det över. Denna programpunkt på lördagens primetime som kallas familjeunderhållning. Ett mysigt och småtrevligt program som gör det det ska: underhålla familjen som sitter i soffan med varma mackor, popcorn, läsk och chips. Pappa kanske öppnar en starköl. Det är mys. Man småskrattar lite när Tony Irving tar sina stapplande första skär, man väntar ivrigt på att någon ska falla. Man har trevligt. När jag var liten hette programmen Nöjesmaskinen, Jacobs Stege och Kryzz. Nu heter det Stjärnor på is, Idol och Dansbandskampen. Samma princip, samma mys. Fast i ärlighetens namn var det både roligare och bättre förr, så klart. Peter Jihde och Carina Berg är ju inga Åke Catos eller Sven Melanders om man säger så. Men programmen gör det de ska, de underhåller, roar och håller sällskap. Problemet hopar sig först när man som journalist ska tycka, klaga, analysera och allmänt raljera. För vad ska man tycka om ett program som är harmlöst, trevligt och snällt? Jag sliter mitt hår!

För tänk om det vore såhär:

En elak mobbande jury - klockrent upprörd krönika.

En programledare som tar för mycket plats (läs Jihde) - en klockrent störig krönika.

En deltagare som vägrar köra efter spelets regler - en klockrent rolig krönika.

Livsfarliga obligatoriska moment - en klockrent läskig krönika.

Persbrandt i spandex - en klockrent rosenröd krönika.

Prinsessan Madeleine som isprinsessa - en klockrent förvånad krönika.

Ja, ni hör ju. Det hade varit så mycket enklare och framför allt roligare att tycka, klaga och analysera om programmet hade mera edge. Det behövs helt enkelt mer för att göra detta program spännande och medryckande. Nu är det bara, trevligt. Missförstå mig rätt, det är absolut inget fel i trevligt, trevligt är bra. Jag gillar att ha trevligt. Men trevligt kan också bli jäkligt segt, plant och långsamt. Och det är här Stjärnor på is får problem. Det är för långt, för segt och faktiskt tråkigt emellanåt. Och jag är så innerligt förbannat trött på TV 4:as extremt långa och många reklampauser, Lotto, hallåor, nyheter, humorprogram och allt annat som ska tryckas in för att göra programmet så långt och utdraget som möjligt. TV 4 - Det är uselt!

FAKTA

Kvällens felskär

Detta jäääkla unkna tjat om Frölanders bringa. Om det är någons bringa vi alla sett så är det väl ändå simmar-Lasses?

Kvällens trippel salkov

Markus superåk. 6.0 6.0 6.0 6.0 6.0. Man kan inte argumentera med matematik sägs det. En värdig vinnare, helt enkelt. Stort grattis, nu har du gjort en Brolle!

Säsongens felskär

Ispanelen. Varför är de så många? Varför är de så tråkiga? Varför inte köra på det magiska talet 3 och slänga in någon rolig gästtyckare då och då?

Säsongens trippel salkov

Gabrilles piska, igen. Nog det roligaste i hela Stjärnor på is, hon använde sig alltså av en piska, en PISKA, för att få fart på Lars Frölander. Kanske nått som kan användas på startpallen också?