Jay Smith briljerar – med pojkbandspop

”Idol”-favoriten tolkar Backstreet Boys – imponerar på repet.

1/9
TV

Jay sjunger pojkband.

Comeback-Minnah tolkar Robin Hood-pop.

Och Geir Rönning står bredbent och sjunger rock.

Temat är nittiotal och Martin Söderström fanns såklart på plats under ”Idol”-repetitionerna för att kolla in dagsformen.

Daniel Norberg - ”Stone me into the groove”

Atomic Swing-örhänget är naturligtvis ett sympatiskt och smittsamt låtval. Grymt effektivt som öppningsnummer. Daniel satsar allt krut han har på show och fart den här veckan, vilket känns piggt och inte så lite välkommet. Men sången hänger inte med i de fysiska svängarna. Och att han dansar Markoolios ”running man” när han får extra mycket feeling är kanske mer rörande än övertygande.

Dagsform: Ljummen.

Olle Hedberg - ”Wonderwall”

Mina damer och herrar – Olle är tillbaka. Efter några veckors fruktlöst trevande i tävlingens bottenskikt har han, äntligen, hittat hem. Ensam och fokuserad med en gitarr om halsen ger han Oasis klassiker en tillbakalutad och svårt cool dusch av känsla och funk. Ljuvligt – och det bästa han gjort sedan kvalveckan.

Dagsform: Het.

Elin Blom - ”Born to make you happy”

Förra veckan sken hon som en hel popsol. Kanske är det därför som hennes Britney-cover framstår som extra uddlös. Scennärvaron och sången är det inget som helst fel på. Men det alldeles för originaltrogna framträdandet är bitvis snubblande nära karaoke. Skulle må betydligt bättre av lite jävlar anamma och ett par rejäla dynamitgubbar innanför västen.

Dagsform: Ljummen.

Geir Rönning - ”Alive”

Ett möte som blir ganska märkligt. Rösten har absolut kraften att hockeytackla utmaningen så hårt att plexiglaset yr. Ändå vill numret aldrig lyfta. Beväpnad med ett Freddie Mercury-stativ vevar Geir konstant och okontrollerat med ena armen i luften som för att sätta de knepiga fraseringarna i låtens verser. Det ser inte klokt ut, men verkar funka.

Dagsform: Ljummen.

Linnea Henriksson - ”Nothing compares 2 u”

Precis när yrvädret från Skåne var farligt nära att snubbla helt och hållet in i galengarderoben så hejdar hon sig. Och hittar ett helt annat fokus. Balladen fyller hon enkelt med släpig coolhet och en nästan akut närvaro. Aldrig superoriginellt, men hela tiden med en övertygande känsla av äkthet.

Dagsform: Het.

Andreas Weise - ”Baby, I love your way”

Tidigare har han pendlat mellan underhållar-Weise och känslo-Weise. Här missar han båda målen fullständigt. Som alltid är jag svag för hans mulliga röst. Men framträdandet är för flamsigt och aerobicshurtigt för att nå i närheten av hans tidigare toppar.

Dagsform: Ljummen.

Jay Smith - ”I want it that way”

Och så årets mest osannolika – och därför mest efterlängtade – ögonblick. Jay Smith sjunger alltså Backstreet Boys. Det känns nästan överflödigt att skriva hur hårt han briljerar även här. Rakt och på fullaste allvar gör han pojkbandspopen till något helt annat och nytt. Det är lika imponerande som det är snyggt. Och modigt.

Dagsform: Het.

Minnah Karlsson - ”(Everything I do) I do it for you”

Comeback-tjejen har klagat över förkylning och rösttrubbel. Och visst märks det att hon tvingas hålla igen lite. Det gör egentligen inte så mycket. För i crescendot kan hon ändå inte hejda sig utan ger allt hon har. Hittar hon ett sådant fokus hela vägen i morgon blir hon ostoppbar.

Dagsform: Ljummen.