– Jag har sökt 100 jobb

OS-hjälten Gunnar Larsson arbetslös i 8 år: Ingen som vill ha en gammal gubbe

1 av 3
TV

Han är en av Sveriges mest framgångsrika idrottare.

Men sen 2004 är Gunnar Larsson arbetslös – nu drömmer han om att skapa ett nätverk för före detta elitidrottare.

– Jag har nog sökt mer än 100 jobb, säger ”Mästarnas mästare”-deltagaren till Nöjesbladet.

Gunnar Larsson.
Foto: ANDREAS HILLERGREN
Gunnar Larsson.

Med två OS-guld, VM-guld och tre världsrekord kan få idrottare mäta sig med Gunnar Larsson, 60.

Han tvekade aldrig när han fick frågan om att vara med i ”Mästarnas mästare” i SVT.

– Det är ju så länge sedan jag höll på. Det här blir en slags pånyttfödelse. Historia är viktigt tycker jag, att man får veta vad som hänt tidigare. Och det här var ju en chans, säger han.

Gunnar Larsson lade av som aktiv redan vid 22 år. Motivationen saknades.

– Jag hade vunnit allt som fanns att vinna, säger han.

Samtidigt avslöjar han också ett annat skäl.

– Inför OS i Montreal 1976 så tog man ju bort min bästa distans 200 meter medley, man skulle skära ner på det olympiska programmet och det var ju den grenen jag vann så överlägset. Hade den grenen funnits kvar så kanske jag hade fortsatt.

Efter att ha jobbat som idrottslärare har Gunnar Larsson också drivit två McDonaldsrestauranger och levererade under många också system för lönehantering och bokföring till snabbmatsföretaget.

Snickrar på stugan

Efter 18 år i företaget ville han testa något nytt.

– Men det är ingen som vill ha en gammal gubbe. Jag har varit arbetslös sen 2004. Det har varit A-kassa och hela köret, någon gång har jag varit på praktik, men ingen längre tid, säger han.

I stället har han snickrat på sommarstugan i Märinge, strax utanför Strängnäs. Nedanför flyter Mälaren och Gunnar Larsson har precis satt upp ett par fågelholkar i trädgården.

– Nu är det husvisning för en där, han tyckte det var för dyrt att bo där, säger han när en fågel kikar in i en av fågelholkarna för att sen flyga vidare.

– Jag har nog sökt mer än 100 jobb, fyra fem gånger fick jag komma på intervju. Jag har sökt till Ica, Ikea och allt möjligt, mycket inom service och handel. Men det är ingen som nappat, fortsätter han.

”Man blir härdad”

Hur känns det?

– Man är ju van vid motgångar men det här var bland de tuffare motgångarna man haft, sen blir man härdad. Ju längre man är arbetslös desto längre kommer man från arbetsmarknaden. Då blir inte ett jobb lika viktigt, man får andra vanor och får njuta av sånt här i stället, säger han och tittar ut mot trädgården.

I stället är han starkt engagerad i att skapa ett nätverk för före detta elitidrottare. Förhoppningen är att sällskapet Svenska olympier, som han varit med och startat, ska bli början på något större.

– Det kan ju bli ett nätverk där vi kan hjälpa varandra till olika jobb och vara mentorer, stöttepelare eller en samtalspartner. Idrotten har ett ansvar att ta hand om idrottarna även efter idrottskarriären. Det är mycket möjligt att det här kan vara en start till något.

”Blir tungt för många”

Det var brottaren Mikael Ljungbergs självmord 2004 som fick Gunnar Larsson att inse att något måste göras.

– Det som påverkade mig väldigt mycket var ju när Mikael Ljungberg tog livet av sig. Då förstod jag att när telefonerna slutar ringa och ljuset släcks, då blir det tungt för många idrottare om man inte har någon utbildning att falla tillbaka på och inget socialt umgänge, säger han.

Var hämtade du själv kraft ifrån?

– Jag fick ingen hjälp om jag säger så men jag sörjer inte så mycket för det, jag är en psykiskt väldigt stark person. Men de som inte klarar av det, för dem måste det vara fruktansvärt. Och det var det som jag reagerade på med Mikael Ljungberg, han kanske inte orkade det här själv. Det finns så många som behöver den här hjälpen, säger han.

Gunnar Larsson om …

… attacken vid OS i München 1972, då flera israeliska idrottare dödades av en palestinsk terrorgrupp:

– Vi var klara med alla simtävlingar och förbundet hade bjudit ut oss på middag i München. Sen fortsatte vi aktiva på disko och kom hem fyra-fem på morgonen. Det var bara 75–80 meter mellan våra förläggningar, men vi hörde ingenting. Sen fick vi reda på det här på morgonen. Det var läskigt. Tanken var att ”skönt att vi klarat av vårt tävlande”. Det hade varit tufft att ställa sig på startlinjen med den händelsen i tankarna.

… det bästa med ”Mästarnas mästare” i SVT:

– Det var lättsamt hela tiden och aldrig några intriger eller konstigheter. Det intressanta var att få höra de andra idrottsmännens inre, hur de jobbade med sina idrotter och vilka möjligheter och problem de hade.

… att det är för mycket pengar inom idrotten:

– Ta alla fotbollsklubbar i Europa, de har ju jätteskulder, jag fattar inte hur spelarna kan få de pengarna. Vart ska de med så mycket pengar till? De kan ju inte göra av med dem, du kan bara köra en bil och du kan bara äta dig mätt. Vissa idrotter är ju mer attraktiva än andra men någon sorts fördelning borde finnas. De små idrotterna kunde kanske få lite större resurser.

Namn: Carl Gunnar Larsson. Ålder: 60. Bor: Lägenhet i Västerås, sommarställe i Märinge, utanför Strängnäs. Yrke: Arbetslös, före detta simstjärna. Familj: Hustrun Marianne, tre döttrar. Aktuell: Är med i ”Mästarnas mästare” i SVT. Tog två OS-guld i München 1972 i simning, vann också VM-guld året efter i Belgrad. Har fått Svenska Dagbladets bragdmedalj.