Varför fick inte Corneliusson berätta hela sanningen?

Marcus Leifby om kvällens ”Mästarnas mästare”

Dan Corneliusson.
Dan Corneliusson.
TV

Det som kunde ha blivit ett av de starkaste programmen någonsin i ”Mästarnas mästare” blev egentligen bara ett i mängden.

Svärtan i Dan Corneliussons livshistoria borde fått ta större plats.

 Och varför berättades inte hela sanningen?

 Ni som har läst den här spalten lite då och då vet att ”ett program i mängden” ändå är ett riktigt bra program.

Serien håller oerhört hög nivå och dippar väldigt sällan, men det finns delar som sticker ut lite extra.

De med mycket känslor (och Anders Limpar i speedos).

Känsloyttringar som avslöjar de största vinnarskallarna, eller, som i Dan Corneliussons fall, där det funnits en stark historia bakom all konfetti och glada tillrop.

Ni kanske minns Robert Prytz tårar, bilderna på Kenny Bräcks krasch, eller Linda Haglunds dopningshistoria där Gunnar Larsson gick på ganska hårt.

Dan Corneliusson berörde det som en del kanske redan kände till, det som många andra idrottshjältar också vittnat om.

Baksidan av en internationell karriär, livet när rampljuset slocknat.

 Han berättade att han inte riktigt visste vad han skulle göra när karriären var över, han hade ju bara spelat fotboll, det var det han kunde, det han var riktigt bra på.

 ”Det var ett skede i mitt liv då jag inte mådde bra, det blev lite för mycket alkohol och så där...”, sa han.

”Det var fruktansvärt jobbigt”.

Mycket mer än så fick vi inte veta.

Det var ju dags att lossa några snören i ett grekiskt vykorts-vattenbryn.

Varför stannade det där?

Klipptes det bort för att det var dålig feelgood-teve?

Rattfyllorna som ledde till en fängelsedom berördes överhuvudtaget inte och programmet tappade i förtroende.

Jag ville veta mer, om hur och varför – och vad vi kan lära oss av det.

Det handlar inte om att gotta sig i någon annans olycka, det handlar om att berätta vad som faktiskt hänt.

Att skildra verkligheten.

Viktiga ämnen måste alltid få ta plats, och de ska definitivt gå före tävlingar av de här slaget.

Eller tävlingar och tävlingar, det här är mer av en lek.

Livet däremot, är inte alltid det.

FAKTA

LEIFBYS LÄCKRASTE

Som hyllningsfilm var Dan Corneliussons lysande. Jag är väldigt glad att jag fick se Christer Ulfbåges tv-intervjun. Corneliusson bar endast ett par gula Y-front kalsonger på underkroppen. Det görs för få tv-intervjuer på det sättet, nuförtiden.

LEIFBYS LAVETT

Malin Ewerlöf Krepp (inte Crêpe, vilket hennes biceps visar klart och tydligt) fick lämna alldeles för tidigt. Inget ont om Bernt Johansson, han är så varm och försiktig att jag vill krama om honom, men individuellt var det Malin som visade klass. Hon kunde gått hela vägen.