”Mästarna” kan bli revansch för stjärnorna – om de vågar

Kristoffer Bergström om veckans ”Mästarnas mästare”

1 av 2
TV

Tänk att i medelåldern fortfarande definieras utifrån vem du var som valpig 23-åring.

Nej, Glenn och Anette och ni andra.

Jag förstår om ni är sugna på vuxenrevolt.

Kristoffer Bergström.
Kristoffer Bergström.

I en intervju med Expressen häromdagen gjorde Ingemar Stenmark uppror mot sin persona.

Under karriären kände han sig som en karikatyr. Lågmäldheten överdrevs, det var inte alls bar å åk. Det värsta var att rollen växte sig starkare och tog över. Han ville skälla ut folk men avstod, för sånt gör ju inte Ingemar Stenmark.

Först vid femtionio års ålder orkade Ingemar bryta mot förväntningarna och lyssna till den inre rösten. Den sa att han skulle dansa i tv med Marie Serneholt och Rebecca Stella.

– Jag har insett att det är dumt att gå runt och vara rädd för något som inte spelar någon roll, säger han.

Vi må känna oss svikna, vi som vill bevara minnena av våra barndomsstjärnor lika okomplicerade som dem av våra barndomssomrar. Sedan bör vi titta på Mästarnas mästare med nya ögon.

Vilka är ni, ni idrottspensionärer som äter och leker ihop på tv? Och vilka hindras ni från att vara?

Det verkar som att ju kändare du är desto snävare ramar vistas du inom. I förra säsongen uppfyllde Thomas Ravelli alla förväntningar på den gamle spexaren från nittiofyra, medan den mindre kända Tommy Söderström grät över en död hund, hade kroppsnojor och berättade om aktieklipp. Thomas spelade Thomas, vilket var en älskvärd men endimensionell karaktär. Tommy spelade ingenting och blev mångfasetterad.

I årets upplaga har de två mest berömda deltagarna åkt ut först. Glenn Hysén har sin vana trogen druckit bira och skämtat om bira. Anette Norberg har varit den analytiker vi lärt känna från arenorna. Jämte exempelvis Magnus Muhrén – som visat sig insektsfobisk, munter, nervös, livligt tarmtömmande och bittert ångrande att han inte mjölkade mer pengar ur en rysk oligark – har de varit ensidiga pappfigurer.

Det är såklart okej.

Det betyder inte att de medvetet döljer något, och inte att en måste visa upp mer än en flisa av sig i offentligheten (som när Hysén i fredags vann 50 000 på triss och sa "det blir sprit för alltihop").

Men med Stenmark i färskt minne hoppas jag att idrottare fortsätter delta i lekprogrammen. Det verkar så renande att få fjärma sig från det gamla, få definieras för något annat än vad man sa och presterade i sin ungdom.

Om fyra respektive elva år fyller Hysén och Norberg femtionio. Jag hoppas att de också gör revolt då. Jag vet inte om det behövs, jag vet inte mot vad, men kommer ändå stötta upproret.

LÄS OCKSÅ: Taktikspelet bakom Norbergs förlust

Hetaste nöjesbilderna – följ Nöjesbladet på Instagram