Så stöttar han singelpräster

Levengood om dejtingsåpan i tv: När någon var förälskad sa jag oftast ’det tror jag inte’

1 av 3
Mark Levengood leder ”Tro, hopp och kärlek” som har premiär i SVT i september. I programmet söker tre präster och en pingstpastor efter kärleken. ”Det är inte lätt att vara präst och öppet gå ut med att man vill hitta kärlek i tv. Det är tufft gjort och måste behandlas med respekt”, säger Levengood.
TV

Nu är det prästernas tur att finna kärleken i SVT.

Men Mark Levengood vill inte uppmuntra all förälskelse som vi får se i rutan.

– Oftast sa jag ”jag tror inte du är förälskad, du skulle vilja vara det”, säger han till Nöjesbladet.

Präster som söker kärlek i tv. Kan det vara något?

Programledaren Mark Levengood, 51, blev förälskad i idén. Nu gör han ”Tro, hopp och kärlek” i SVT som börjar i september. De tre prästerna David, Kristin och Åsa, plus pingst­pastorn Josef söker efter kärleken.

Men Levengoods till­vägagångssätt ligger en bit ifrån det vi sett Linda Lindorff göra i TV4.

– När någon kom fram till mig och sa att de var förälskade sa jag oftast ”det tror jag inte, jag tror att du skulle vilja vara förälskad”. Jag tyckte det var omöjligt att de skulle ha blivit förälskade på den korta tiden. Jag är väldigt finländsk i det där. Som människa skulle jag inte kunna uppmana någon att gå in i ett förhållande som jag inte tror på, säger Levengood till Nöjes­bladet.

”Vi bara körde”

För honom är inte målet att prästerna ska hitta en partner. Han vill i stället få till stånd intressanta tankar och reflektioner kring förhållanden och hur man ska bygga sig ett liv. Prästerna lämnar sina trygghets­zoner, och det gör även Mark Levengood.

– Jag har aldrig arbetat inom genren dokusåpa. Och jag tänkte att jag verkligen vill göra det. Så vi bara körde, säger han.

– För mig var det en förutsättning att göra detta i SVT. Då görs det med en grundläggande etik och vi söker inte sensation med materialet. Det är inte lätt att vara präst och öppet gå ut med att man vill hitta kärlek i tv. Det är tufft gjort och måste behandlas med respekt, säger han.

”Ensam inte stark”

Genren är populär. Kan det bli din största succé i tv?

– Jag tänker inte så. Jag är stolt över serien, det är bra nog. Tänk om någon ser det här och får en nyckel som får deras förhållande att fungera? Det är något jättestort som inte går att mäta.

Tror du att ”Gud” kan skrämma bort vissa tittare?

– Nej, det tror jag inte. Kanske för 20 år sedan. I Folkhemmet, som är ett fantastiskt bygge, fanns det inte utrymme för Gud. Allt skulle byggas på det rationella och mätbara. Då blev svenskarna generade inför Gud som koncept. I dag har det dragit mer mot individualism och då tror jag att folk skapat sig ett utrymme där man inser att ensam inte är så stark. Då kan intresset för tro vara större än tidigare. Men det här är ingen serie som består av religiös propaganda.

Åsa Meurling, 52

Yrke: Präst i Svenska kyrkan.

Bor: Lägenhet i Stavsnäs.

– Utmaningen för mig var dejtingdelen. Först sa jag absolut nej till det och att jag inte kan tänka mig det. Men när de sedan sa att de ville förmedla en bild av kyrkan och hur det är att vara präst blev jag intresserad. Jag började också inse att jag har en längtan efter att dela livet med någon.

Josef Barkenbom, 31

Yrke: Pingstpastor i Södertörnkyrkan.

Bor: Lägenhet på Stora Essingen i Stockholm.

Bonusinfo: Bodde tills nyligen i Los Angeles under flera år.

– Det jag var orolig för var att jag inte skulle bli skildrad för den jag är. Intentionen när de presenterade programmet för mig var att de vill visa en ärlig bild av så här ser mitt liv som kristen ut och som pastor. Det kändes ärligt och därför sa jag ”ja”.

Kristin Molander, 46

Yrke: Präst i Svenska kyrkan, handläggare för ekumenik.

Bor: Villa i Täby.

– Dejtingbiten kändes märklig först. Men vi är alla lite äldre och har integritet. Jag fick möta fem människor jag aldrig skulle ha mött annars. Det var en utmaning i sig.

David Castor, 44

Yrke: Präst i Svenska kyrkan.

Bor: Villa i Röke.

– Präster är ”vanliga människor”. Samtidigt vill jag visa att det inte är att vara vanlig människa. Att ha det yrket gör skillnad i våra liv och det påverkar våra liv. Inte för att vi är underliga människor. Det är skillnad i tron som vi tycker är värdefullt och ska synas.