Sagan om ett dansband

I centrum står nämligen Lennartz – landets första blattedansband.

Bandets sångare 23-årige Lennart (Yankho Kamwendo) är

uppvuxen i gnällbältet och med adoptivföräldrar (Claes Månsson, Babben Larsson) som älskar dansbandsmusik. Han har just den musiken i blodet, tycker att den är hundraprocentigt äkta och är ärlig och har något att säga till människor.

– Vi tar våra hjärtan och kramar ur det som en Wettexduk rakt in i musiken, är hans motto. Hans illusioner ställs dock på hårda prov. När de möter ett rutinerat dansband säger deras sångare, en härligt sliskig Alexander Skarsgård:

– Dansband, det är en trång turnébuss. Kall korv med mos på E18 och ligga med trebarnsmorsor från Fruängen. Där har du dansbandslivet.

Och feta pengar. Varför tror du Vikingarna har hållt på hundra år?

Serien ”Leende guldbruna ögon” skojar väldigt träffsäkert om både klichéer i dansbandsvärlden och om fördomar som infödda svenskar och invandrade svenskar har om varandra.

Alltihop har lite sagostämning över sig, det mynnar ut i en underbar final i något som stora delar av svenska folket

brukar engagera sig i.

Och om han inte redan är det, så får nog Fares Fares finna sig i att bli folkkär på allvar nu. Han är makalöst rolig som Roshan, avslocknad hiphop-stjärna från förorten, som nu

motvilligt inte bara blir dansbandsmusiker utan till sin stora förtvivlan också upptäcker att han faktiskt tycker om musiken.