Så här blir skandalsåpan till

Aftonbladet har följt med bakom kulisserna på Big Brother-inspelningen

1 av 6 | Foto: ErikA STENLUND
DELTAGARNA BLIR Kontrollrummet är bemannat dygnet runt och deltagarna i huset får inte vara i fred någonstans. Genom dubbla glasrutor filmar produktionen deltagarna. Kameramännen kan titta in i huset – men deltagarna ser bara speglar.
TV

”Big brother” är världens största realityformat. Den omdiskuterade dokusåpan har visats i 50 länder.

I Sverige pågår just nu den sjätte omgången. Och industrin runt ”Big brother” är enorm. Dygnet runt bevakas deltagarna av kameror, totalt jobbar 140 personer med programmet och i kontrollrummen sitter personal 24 timmar om dygnet.

För första gången någonsin ger Aftonbladet dig sanningen om hur skandalsåpan skapas.

Vi har besökt inspelningen under en dag, suttit i kontrollrummen och träffat programmets hjärna, norrmannen Sverre Nordbø.

Häng med in – bakom kulisserna på ”Big brother”.

Den södra delen av Värtahamnen i Stockholm är en ful plats. Slitna lagerbyggnader och grå betongklumpar trängs mellan skumpiga vägar.

Huset där ”Big brother” spelas in är inte mycket bättre det.

Deltagarnas hus är en trist träbyggnad ihopfogad med ett gäng containrar där produktionen sitter. Tunga grindar och stängsel omgärdar skådeplatsen för världens största realityformat. Dessutom luktar det skit.

För här är allt låst.

Högsta hönset, den norske producenten Sverre Nordbø, ägnar en stor del av vår rundvandring till att låsa och låsa upp.

– Mycket nycklar blir det, konstaterar han.

Och det är inte konstigt att Meter Film och Television, som producerar ”Big brother” åt svenska Kanal 5 och norska TV Norge, är mån om säkerheten.

De tråkiga byggnaderna i Värtahamnen rymmer tonvis av högst avancerad teknik, värd en ansenlig mängd miljoner kronor.

I ett kontrollrum – som för tankarna till amerikanska actionrullar om raketuppskjutningar – är väggen full av monitorer. Med hjälp av joysticks styrs de 52 kameror som övervakar varje millimeter av huset. Ingenstans får deltagarna vara i fred.

– Det finns inte en enda död vinkel, säger Nordbø.

”Big brother” är stor industri. Fabriken tuggar och maler, spottar ur sig material till nya program 24 timmar om dygnet. Dag efter dag, vecka efter vecka. I nästan fyra månader.

Totalt är hela 140 personer anställda.

Kontrollrummet är bemannat dygnet runt. På nätterna, när personalstyrkan är som minst, jobbar ändå sex personer.

– I kontrollrummet måste fokuseringen vara total. Det har med säkerheten att göra. Någon kan försöka bryta sig in på området, en deltagare kan bli sjuk, någon kan glömma att släcka en cigarett, säger Sverre Nordbø.

– Och så kan ju någon deltagare hamna i en säng han eller hon inte varit i förut. Vi måste vara skärpta, vi får bara en chans.

Sverre Nordbø har det övergripande ansvaret för säkerheten i ”Big brother”.

– Oavsett vad många tror så vill vi skydda våra deltagare också.

– De blir som mina barn, och det är mitt ansvar att alla mår bra, säger han.

Just därför stängs delar av huset ner nattetid.

– Vi skapar en skyddande kärna runt deltagarna. Och vi har vakter och infraröda kameror utanför huset, i fall någon skulle försöka bryta sig in.

Om någon lyckats i år vill inte Nordbø kommentera.

– Jag vill inte inspirera någon.

Det är tidig eftermiddag när vi släpps in i hjärtat av ”Big brother”.

– Här har inte många varit, säger Sverre Nordbø och öppnar en dörr mot – totalt mörker.

Det becksvarta området kallas ”kamerakorset”, och ligger i mitten av huset. Genom dubbla glasrutor filmar produktionen deltagarna.

De sex kameramännen kan titta in i huset, men människorna inne i huset ser bara speglar.

– Du får absolut inte använda blixten, den lyser upp hela området här och då kan deltagarna se oss, säger Nordbø till fotograf Erika.

Det är en märklig känsla att befinna sig i kamerakorset. Vi står bara några decimeter från deltagarna, och kan – helt obemärkta – titta in i såväl sovrum som dusch.

– Det känns som att vara på zoo, viskar jag till Sverre.

– Ja, jag vet. Och det är väl det som lockar med programmet. Kan man tjuvkika på människor genom ett fönster, så gör man ju det, säger han.

Under den långa inspelningsperioden händer det att Sverre Nordbø går in i kamerakorset, viker undan mörkläggningsgardinerna och tittar in i huset.

– Jag gör det för att minnas att de är äkta människor där inne. När vi bara ser deltagarna genom monitorer är det lätt att glömma det.

En bit bort i Värtahamnen ligger produktionsbolaget Meters kontor. Här redigeras den svenska och norska versionen av ”Big brother”.

I Meters lokaler arkiveras allt material från årets omgång – hittills strax under 4000 band. När säsongen är över förstörs allt som inte sänts.

– Det här är en form av övervakning och det materialet får vi enligt lag inte spara, säger Sverre Nordbø.

Varje dag strömmar också hundratals hälsningar in till redaktionen från tittare i Sverige och Norge.

I ett trångt redigeringsbås sitter norske Ole Grankel och gör klart dagens program. Hans arbetsdag startar sex på morgonen.

Tillsammans med två andra redigerare har Ole Grankel till kvart över fyra på sig innan kvällens avsnitt måste länkas till London, som Kanal 5 sänder från.

Grankel har hittat sin favorit bland deltagarna:

– Richard är skönt skruvad, jag hoppas att han går till final.

Inne i huset har torsdagskvällens fest börjat.

I fikarummet kan personalen följa ”Big brother” via en vanlig tv. Deltagaren Anna Blombäck minglar runt på festen. Barbröstad.

– Så där gör hon nästan jämt. Hon var blyg första dan, sen tog hon av sig, konstaterar killarna i fikarummet.

– Vi är vana vid nakna kroppar och sex, för oss är det inte särskilt märkvärdigt, säger Sverre Nordbø.

Ansvariga är nöjda med vårens omgång. Den har redan bjudit på en misstänkt graviditet, sexuell aktivitet, förlovning och bråk.

– Tidigare år har vi gett deltagarna vissa uppdrag för att göra dem oense. I år behövs inte det. Det är väldigt dynamiskt ändå, säger Sverre Nordbø.

Efter en tid i huset slutar de inlåsta att reflektera över alla kameror och mikrofoner.

Tester på norska deltagare för några år sedan visar dock att övervakningen skapar en undermedveten, latent stress.

– Vi satte pulsmätare på dem under en vecka. Det visade sig att vilopulsen låg på strax under 100 slag i minuten. Det är mycket, och under en lägre period är det inte alls bra. Men det här handlar om unga friska människor, säger Sverre Nordbø.

Klockan är över åtta och i kontrollrummet märks en stilla besvikelse över att festen inte vill ta fart.

Avsnittsproducent Tobias Hallbergh försöker – ihop med ljudteknikerna – att få i gång de inlåsta ungdomarna med hjälp av deras favoritmusik.

– Nästa låt är ”Runka balle”, då borde Richard bli glad i alla fall, säger Tobias.

Men reaktionen uteblir och vid kvart över nio är dessutom all öl och cider uppdrucken. Deltagarna vill köpa en flaska vin.

Avnittsproducenterna ringer hem till Sverre Nordbø och frågar om det är okej. Tidigare på dagen har han berättat för mig att årets deltagare tål ”väldigt lite alkohol”.

Men nu ger han klartecken, och en flaska levereras – via en speciell sluss – till huset.

Bland personalen i kontrollrummet härskar tystnaden. Jag är förvånad.

Hade väntat mig mer – och taskigare – kommentarer kring deltagarna, ungefär som när man kollar på dokusåpa hemma i soffan med polarna.

Men de elaka och cyniska omdömena är som bortblåsta denna kväll. Är personalen så snäll? Eller avtrubbad? Eller kniper de käft för att Aftonbladet är på plats?

Plötsligt ringer Sverre.

– Nu är det nog läge för er att åka, säger han.

Jag undrar varför.

– Kontrollrummet känner att de vill jobba ostört nu när festen kanske börjar komma i gång, säger han.

Vi blir utsläppta. Inne i huset stiger stämningen och tv-fabriken tuggar vidare. Det har den gjort i 92 dygn nu.

Sverre Nordbø har varit ledig en och en halv dag sedan den 28 januari.

Den 22 maj är det final.

– Sen stänger jag av mobilen, säger han.

Experten dömer ut

Tung kritik genom åren

Tobias Lindner