”Klöser upp djupa, blödande sår i låten”

Rabih Jaber – ”All my life”

Han har kämpat i rejäl motvind ett tag nu, men här är det något som lossnar. Det egna låtvalet är helt på Rabih Jabers planhalva, och även om det blir väl smörslungat för min personliga smak råder det inget tvivel om att framträdandet hittar nästan ända hem. Det är stabilt, innerligt och bara det rosenskimrande, bredbent kraftfulla crescendot kommer att få tusentals flickhjärtan att brista mitt itu.

Dagsform: Ljummen.

Mariette Hansson – ”Because the night”

Ett lika snyggt som sympatiskt låtval, det här. Mariette sjunger den muskulösa hymnen med benhård övertygelse och en nästan greppbar inlevelse. Stundtals med ett riv i stämbanden som får henne att kännas som ett halländskt svar på Patti Smith, vilket förstås är något utsökt.

Hon har en naturlig utstrålning att luta sig emot, kanske lite väl mycket?

För vet ni vad noll gånger noll är?

Det är den exakta summan action som förekommer på scenen.

Dagsform: Ljummen.

Reza Ningtyas Lindh – ”Summertime”

Reza har onekligen tagit sig an ett låtval som verkligen kräver en vokalist av yttersta rang. Det gamla Gershwin-örhänget får en blästrad och krutpackad behandling i hennes händer. Och, gosse, som det funkar. Stilla på en liten pall sjunger hon för ett helt kompani och den labyrintlika melodin blir aldrig någonsin ett hinder.

Ruskigt begåvat, ruskigt snyggt, ruskigt imponerande.

Dagsform: Het.

Calle Kristiansson – ”With a little help from my friends”

Vet inte om det är medvinden i seglen som gör det. Men Calle rör sig över scenen med ett helt nytt självförtroende och trygghet. Och frågan är om han – någonsin – har sjungit bättre? Han tar nacksving på låten, tar i från tårna och sjunger med rivet hos en sydstatspastor som hoppat bomb i nattvardsvinet. En rå och bångstyrig uppvisning i ren styrka. Fantastiskt.

Dagsform: Het.

Tove Östman Styrke – ”In the ghetto”

Det är något med den där tovigt vindpinade stämman som är djupt oemotståndligt. Som kryper in som en tjuv om natten och stjäl med sig stora bitar av mitt hjärta. Elvisklassikern är en tuff utmaning för vem som helst, men Tove briljerar återigen genom att klösa upp djupa, blödande sår i låten och gör snabbt om den till isande klar västerbottensoul. Bland det absolut bästa och mest intensiva hon gjort i tävlingen.

Dagsform: Het.

Eddie Razaz – ”If you're not the one”

Ytterligare en i startfältet som, sångmässigt, överträffar sig själv. Det här är Eddie tveklöst starkaste vokala insats hittills och en i stort sett gnistrande solid genomkörning. Han har ju riskerat utröstning tre gånger hittills och skulle det här visa sig bli Eddies sorti så lämnar han i så fall tävlingen med flaggan stolt vajande i topp.

Dagsform: Het.

Erik Grönwall – ”The show must go on”

Ja, men vad hade ni väntat er då? Klart att Erik häller aceton i Freddie Mercurys gamla dojor och tänder på. Klart att han sjunger så att hans huvud riskerar att explodera. Klart att han fyller hela bössan full med smällare och klart att det är makalöst, makalöst bra. Och klart att han sitter säkrare än en fastspikad ekorre i morgon.

Dagsform: Het.