Ett ögonblick...
Mark Levengood, som i dag är nervös när han kör upp för körkortet för första gången,
   – En tioårig kamp och 40 000 kronor och sex olika körskolor närmar sig sitt slut.
Varför har du inte tagit det tidigare?
   – För att teorien är så fruktansvärt tråkig.
Men nu kan du allt om dragläge och start i backe?
   – Ja, jag har åtminstone inte dödat någon i alla fall. När min mamma skulle ta körkort, så tog hon på sig en minikjol. Och då sa läraren att lilla fröken verkar så nervös, ska jag lägga min hand på ert knä. Ja tack, sa mamma och så fick hon körkort. Men hur får man tag i en minikjol i Mora?
Tror du det hjälper?
   – Nej, kanske inte i mitt fall.
Varför har du inte gjort det tidigare?
   – Jag är allergisk mot förnumstighet och bilskolebranschen är inte helt befriad från förnumstighet. Det är därför jag gör det här i Mora. Där undervisar man på ett vuxet sätt.
Och nu blir det bil, förstås, vilket märke?
   – Jag har inte tordats tänka på det. Då tror jag att jag inte klarar det. Men körkort har med vuxenhet att göra. Nu är jag 35 och stadgad. Då ska man ha körkort.
36, menar du väl?
   – Ja, men det har jag bara varit i en månad, jag har inte hunnit vänja mig.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt, just nu?
   – Ett körkort, tack.