”Muren var nödvändig”

Inte så att de tycker det vore bättre om muren fortfarande funnits. Men de vänder sig mot att man kastade allting i DDR på sophögen. Även sånt som de tycker var bra.

– Västtyskarna tittade på oss ungefär som om vi vore tysktalande gästarbetare från Polen, säger Ingrid. Vi var andra klassens människor.

Hon räknar upp allting som fungerade bättre i DDR.

Gratis utbildning åt alla. Gratis dagis åt alla. Alla hade ett jobb. Priserna var låga.

– Visst fanns det brister. Citrusfrukter var svåra att få tag på. Bananer var sällsynta. På vintern fanns det inga tomater men vem behöver det?

”Vårt land höll på att förblöda”

Soffbordet står redan dukat med bästa kaffeporslinet när vi kommer hem till familjen Lämmels lägenhet på 17:e våningen i Berlinförorten Hohenschönhausen. Ingrid häller upp kaffe och uppmanar oss att hugga in på kakorna.

Båda hade bra jobb i DDR. Ingrid som tjänsteman på östtyska järnvägens internationella avdelning. Rolf började på UD och slutade som chef för den östtyska läkarakademien. För båda var det självklart att vara med i kommunistpartiet. Inte bara för att det gynnade karriären.

– Vi upplevde andra världskrigets fasor och såg hur nazisterna åter nästlade sig in i den västtyska maktapparaten, berättar Rolf. Med DDR fick vi chansen att bygga upp ett nytt samhälle.

När Berlinmuren byggdes 1961 jublade inte Rolf men han var heller inte emot.

– Muren var nödvändig. Vi hade förlorat 6 000 läkare som utbildats i DDR men tagit sig över till väst. Vårt land var på väg att förblöda. Muren skulle ge oss andrum.

Riktigt så blev det inte.

”Stasi behövdes”

När den väl föll reagerade Lämmels initialt med förnekelse.

– När vi såg på TV hur partisekreteraren Günther Schabowski sa att alla skulle få resa ut trodde vi först att han var full. Det kunde bara inte vara sant.

De kände ingen iver att resa över till väst. Rolf Lämmel rycker på axlarna.

– När vi väl gjorde det efter två veckor tycker jag inte det var något speciellt. Vi hade båda kunnat resa i vårt jobb.

Båda tycker att muren borde avvecklats på ett kontrollerat sätt. Framförallt borde återföreningen ha gått annorlunda till. Nu blev det som alltid segraren som bestämde villkoren.

Men undrar jag, visste ni vad hemliga polisen Stasi höll på med i DDR?

Rolf nickar direkt.

– Självklart visste vi. En del av dem som fängslades var oskyldiga men det fanns också banditer som ville skada landet. Vi ansåg att Stasi behövdes för att skydda DDR. Nu i efterhand inser vi att svåra förbrytelser begicks i kommunismens namn.

I tidningskorgen hos familjen ligger Neues Deutschland längst fram, under DDR-tiden kommunistpartiets tidning. I dag en vänstertidning.

– Vi läser den varje dag, säger Ingrid och börjar bläddra i dagens utgåva. Det är en utmärkt tidning som ger inblick i politiken och kulturen.

Ilska över bilden av DDR

Trots att de på ett sätt saknar DDR-tiden så verkar paret ändå rätt nöjda med hur de lever i dag. De har råd att åka på semester utomlands. De behöver inte snåla.

– Materiellt har vi fått det bättre än för 20 år sedan, säger Rolf. Helt klart. Återföreningen var bra.

Men de känner fortfarande ilska över att DDR enbart förknippas med mur, Stasi och förtryck.

– Efter snart 20 år börjar Tyskland fundera på att införa utbildningssystem och sjukvård som vi hade i DDR. Då pekar politikerna på Finland och säger att av dem har vi mycket att lära. Sanningen är att finnarna importerade sitt system från DDR. Men det törs ingen säga. Om det håller man tyst.

Rolf skakar frustrerat på huvudet.

Men som många före detta östtyskar är han kluven.

– Friheten är större i dag. Nu slipper jag tänka på vad jag säger.