De äter köttslamsor från ’Fattig-Sverige’

Det låter som en skröna från Fattig-Sveriges sämsta dagar.

Här bor två gamla människor i en servicelägenhet.

Och får mat som de inte kan äta för att den smakar rent illa, ser vidrig ut och innehåller saker av skumt ursprung.

”Pölsa vore gott”

Maten, som de betalar 46 kronor per portion för, lagas till i Folkets hus inte så värst långt ifrån deras bostad.

Den körs ut till servicehemmet, läggs upp på tallrikar och ställs fram.

Det är inga märkvärdiga saker Anna och Håkan Westin önskar sig på middagsbordet.

– Pölsa vore gott. Eller bara en riktig bit kött i stället för de där slamsorna vi kan få ibland, säger Anna Westin.

Hon berättar om köttfärssås med bara knutor och senor i, kåldolmar som inte är brynta, pannkakor som hon blir tvungen att klippa i bitar med sax för att de är omöjliga att skära och så laxpuddingen:

– Det skulle ju vara lite extra på midsommardagen så vi fick laxpudding. Men när jag såg tallriken och kände lukten blev jag tvungen att spy.

Laxpuddingen gick raka vägen ner i soporna.

Nu har Anna lärt sig att alltid ha en korvring i kylskåpet.

– Ja, man kan ju alltid skära sig några skivor korv när man blir för hungrig.

För maten går ofta ner i soppåsen, i bästa fall efter några tuggor.

Aftonbladet tar restaurang Jämtkrogen till hjälp för att bjuda på riktigt käk och kan ställa fram tallrikar med helstekt fläskkarré, potatis, gräddsås, grönsaker, pressgurka och äpplemos.

– Så här gott har vi inte ätit på länge, länge, säger Anna. Och Håkan, som inte pratar så bra efter en stroke, skrapar omsorgsfullt tallriken ren på sås.

Hårt och smaklöst

Själv petar jag håglöst i deras mat. Hårt, smaklöst potatismos, isterband utan syra och en slemmig fyllning av något som kanske, kanske inte är rödbetor.

På Folkets Hus, där maten lagas, vill man inte berätta vad råvarukostnaden är per portion.

Så jag ringer Lars Liljedahl, ansvarig för äldreomsorgen i Bräcke, och undrar. Men han vet inte riktigt. Fast han vet att maten på Folkets Hus är ”jättegod” för där äter han varje dag och det är ”samma mat som de äldre får”.

Inte samma mat

När jag frågar Tore Hellström, som är chef för servicehemmet, hur de mäter kvaliteten på maten så svarar han med en lång harang om miljöarbete och hygien och svenska näringsrekommendationer.

Saker som är ganska oväsentliga om maten överhuvudtaget inte äts upp. Och så klart får inte Anna och Håkan Westin den fina mat som Lars Liljedahl äter.

– Nej, nej! Det är inte samma mat till de äldre som till restaurangen.

Så medan köket i Folkets hus langar ut god mat till de gäster som kan välja lunchställe så smygs den mindre läckra maten ut i kantiner från samma kök till de äldre som inte kan välja.

Sa jag skröna från Fattig-Sverige? Nej, det här är verklighet för alldeles för många äldre.